…och människans evolution.
För många år sedan läste jag ”Människan – Du, jag och den ursprungliga” av Jan Lindblad. Det var den första bok jag läste som satte in människan i ett evolutionärt perspektiv.
Mer om evolutionen och vårt evolutionära arv:
https://gryning.home.blog/2020/09/12/evolutionen/
Jan Lindblad var något av en förebild. Han var vän med naturen, oavsett om det var en svensk skog eller regnskogen i Amazonas. Han talade naturens språk.
En viktig poäng han gjorde var att vi inte ska bevara naturen för kommande generationers skull. Vi ska bevara naturen för dess egen skull. Jag uppskattar den distinktionen.
I boken går han igenom människans utveckling från det vi skilde oss från dom som senare skulle bli chimpanser och bonobos, fram till idag.
Han tar bland annat upp vattenapahypotesen (Aquatic ape hypothesis) som går ut på att vi, innan vi blev människor, under en period varit till viss del vattenlevande. Den perioden ska förklara sådant som vår relativa hårlöshet, upprätta gång på två ben, näsan, underhudsfettet, förmågan att simma och dyka mm.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vattenapahypotesen
En av dom främsta förespråkarna för hypotesen är Elaine Morgan. Även om Jan Lindblad ifrågasatte en del av Elaine Morgans tankar så är det ändå samma grundtanke. Efter att vi klättrade ner från träden där vi satt och mumsade frukt, eller vad vi nu gjorde, för typ sju miljoner år sedan, så blev vi, i alla fall till dels, vattenlevande/kustlevande/strandlevande, som typ en utter (Jan Lindblads liknelse), fast som en apa, på två ben, inte alls lika simkunnig. Trivs som fisken i vattnet men lever ändå kanske halva sitt liv på land. Utmärkt anpassad till en miljö. Vi levde i och kring vattnet. Åt fisk och skaldjur och annat man kan hitta där.
När vi senare, ett antal hundra tusen år senare, klev upp ur vattnet så hade vi vår upprätta gång, svettkörtlar mm. och var redo för att ge oss ut på jakt på savannen.
Jag tilltalades av hypotesen. Det var en enkel förklaring som förklarade så mycket.
En genomgång av hypotesen:
Problemet är kanske att den förklarar allt för mycket, allt för många anpassningar och under för kort tid. Bland annat.
En anledning till att vi har kunnat erövra världen som vi gjort är att vi är ”allround”, vi är flexibla och anpassningsbara. Vi trivs och frodas förvisso kring, på och i vattnet. Precis som vi trivs och frodas på stäppen, savannen, skogen, bergen, ökenområden och till och med arktis.
Och då blir det, för mig, märkligt om vi från att vara något sånär specialiserade när vi satt i träden och mumsade frukt, gick ner till strandkanten och blev något sånär specialiserade där, för att sedan erövra savannen, något sånär specialiserade.
Hade vi varit en vattenapa, och hade vi fått en hög med anpassningar från den tiden, så skulle vi ha haft problem med att ta oss upp ur vattnet. För, det kan ju inte slumpa sig så att dom enda anpassningarna vi fick i så fall var gynnsamma eller neutrala för ett senare liv på savannen.
Man kan inte förbereda sig för en miljö genom att tillbringa lång tid i en helt annan miljö.
Mer troligt är att vi redan när vi klättrade ner från träden påbörjade vår vandring till att bli dom generalister vi är.
Är det något vi människor är så är det generalister. Det var en förutsättning för att vi skulle kunna erövra världen så som vi gjort. Vi kan leva gott i dom mest skilda miljöer och på en stor variation av föda. Bortsett från att vi inte är veganer, aldrig varit veganer och aldrig kommer att bli veganer. Vi är köttätare i första hand, men vi kan överleva på vegetabilier i perioder och kan vid behov använda det som ett komplement till animalier. Vegankost saknar viktiga näringsämnen och upptaget av många näringsämnen är sämre från vegetabilier.
Visst har vi levt vid strandkanten, men vi har också levt i skogen och på savannen. Ätit både det ena och det andra.
Är det något vi inte är så är det specialister, anpassade till en specifik miljö. Vi är extremt allround, flexibla och anpassningsbara. Vi fungerar utmärkt i dom allra flesta miljöer.
Och då är det så vår evolution sett ut. Hade vi specialiserat oss under vägen så hade vi inte blivit så ”allround” som vi är. Specialisering leder till begränsning.
Vi har inte har kunnat ”lära” oss att simma, dyka och trivas vid vattnet, ute på savannen. Precis lika lite har vi kunnat ”lära” oss att springa så bra som vi kan, i vattnet. Som exempel.
Det finns nog ingen som ifrågasätter att våra förfäder i varierande grad har rört sig kring havsstranden, sjöar och vattendrag där vi ätit fisk, skaldjur och annat. Gränsen mellan en ”vattenapa” och en apa som hämtar sin föda i och kring vattnet är väl heller inte helt klar.
Handlar hypotesen enbart om att vi i perioder rört oss i och kring vatten och där ätit fisk, skaldjur och annat så blir hypotesen meningslös. För det är klart att vi gjort det.
Inte antingen vattnet eller savannen alltså, utan både och. Plus alla andra naturtyper där emellan. Samtidigt. Hela tiden.
Vi vet att klimatet, och därmed vår livsmiljö, förändrades hela tiden. Och vi tvingades att anpassa oss. Hitta nya vägar för att leva/överleva.
Och då behövs inte vattenapan mer. Och savannhypotesen, tja, det är klart vi har levt på savannen. Precis som vi har levt kring vatten. Och i skogen. Att utmåla savannen, eller strandkanten, som DET stället där vi blev människor blir fel.
Att vi kanske hittar mest fossil från förmänniskor som levt på savannen behöver inte betyda att det bara var där vi levde. Fossil hittar man inte nödvändigtvis där vi levt i störst utsträckning, utan där fossil har bevarats. Och fossilisering är en ovanlig process.
Vi ska vara glada att vi överhuvudtaget hittar fossil. Dessutom så hittar man fossil, om man har tur, bara där man letar. Vi har inte letat överallt än.
Much of the early human fossil record originates from just a few places in Africa, where favorable geological conditions have preserved a trove of fossils used by scientists to reconstruct the story of human evolution. One of these fossil hotspots is the eastern branch of the East African Rift System, home to important fossil sites such as Oldupai Gorge in Tanzania. Yet, the eastern branch of the rift system only accounts for 1% of the surface area of Africa
—————–
”Because the evidence of early human evolution comes from a small range of sites, it’s important to acknowledge that we don’t have a complete picture of what happened across the entire continent,” says W. Andrew Barr, an assistant professor of anthropology at GW and lead study author.
https://www.sciencedaily.com/releases/2024/08/240820124505.htm
Jag tänker att vår vilja att klassificera och strukturera lätt lurar oss. Vi är mer en produkt av en ”smältdegel” än ättlingar till en särskild grupp. Vi människor är allround och man kan inte bli allround genom att specialisera sig.
Någon gång kring tiden för när vi och dom som senare skulle bli chimpanser grenade upp oss, så slog vi in på generalistens väg. Klimatförändringar och förändringar i geologin med jämna och ojämna mellanrum ledde till att livsbetingelserna förändrades.
Vi ”tvingades” söka oss till nya miljöer. Provade och testade. Sakta men säkert, ett steg i taget. Spred oss över det vi idag kallar för den afrikanska kontinenten. Hela tiden med ett genetiskt flöde mellan grupperna. Med hela tiden menar jag inte hela tiden, mer att det kunde gå tusentals år eller tiotusentals år, och kanske mer mellan att grupperna möttes. Det var ett samspel mellan anpassningar till olika miljöer.
Ett vinnande koncept.
En dokumentär om människans evolution dom senaste trehundra tusen åren. Man behöver en VPN för att kunna se den. Den här fungerar bra: https://windscribe.com/. Gratis (10 GB/mån) och reklamfri. Finns som tillägg till webläsaren.
Human: Origins | Full Documentary | NOVA | PBS:
https://www.youtube.com/watch?v=qjH71hmrGGQ
Och dom, några tusen till antalet, som, förmodligen med både tur och skicklighet, överlevde flaskhalsen för typ hundra tusen år sedan var väl anpassade till att erövra världen. En bra blandning av gener. Dom som överlevde var specialister på att vara allround.
https://razib.substack.com/p/out-of-africas-midlife-crisis
https://www.science.org/content/article/how-we-lost-our-diversity
Vi har anpassningar efter alla miljöer vi levt i. Vi är en kompromiss som egentligen inte är bra på så mycket men som helhet kunnat sprida oss över världen.
Visst, hjärnan är exceptionell. Men den skulle inte ha varit oss till sådan här nytta om vi hade varit specialiserade. Delfinen, hur intelligent den än kan tänkas bli, kommer aldrig att kunna bygga en civilisation.
Om det är någon naturtyp som format oss mer än någon annan så är det savannen. För typ 3,5 miljoner år sedan påbörjade vi en vandring mot att bli storviltsjägare.
https://gryning.home.blog/2020/06/15/med-kniv-och-gaffel/
Om man bortser från den långa, den väldigt långa, perioden innan vi klättrade ner från träden. Den långa perioden då vi blev apor som levde i träden, var en förutsättning för att vi skulle kunna evolvera till människor.
Relativt stora apor, med någon form av upprätt gång, armar att klättra med och svinga sig mellan grenarna, två relativt flexibla händer, ögonen riktade framåt och som levde i sociala grupper var ett bra utgångsmaterial för evolutionen att arbeta med.
So what have we? An animal that could digest fat, had eyes in the front of its head, fingernails instead of claws on most digits, and grasping hands and feet – all of which, the team argues, could suggest that our most distant fathers some 55 million years ago were ambushing bugs in the trees, not just daintily dining on the freshest of fruit and leaves.
Early humans and apes likely evolved free-moving shoulders and flexible elbows to slow their descent from trees as gravity pulled on their heavier bodies, acording to new research. When early humans left forests for the grassy savanna, their versatile appendages were essential for gathering food and deploying tools for hunting and defense.
https://www.sci.news/othersciences/anthropology/downclimbing-apes-12249.html
Kanske påbörjade vi vår resa till att bli människor i Europa innan vi flyttade till Afrika:
A new fossil ape from an 8.7-million-year-old site in Türkiye is challenging long-accepted ideas of human origins and adding weight to the theory that the ancestors of African apes and humans evolved in Europe before migrating to Africa between nine and seven million years ago.
https://phys.org/news/2023-08-ancient-ape-trkiye-story-human.html
Detaljerna i processen kommer vi aldrig att till fullo förstå. Det är alltför länge sedan och alltför lite som har bevarats.
Jag tror det blir fel om man tänker sig vår evolution som en rät linje. Oavsett hur man tänker sig den räta linjen.
Jag tänker mig att vägen varit rejält krokig, ibland/ofta har vi delat på oss, utvecklats på olika håll i olika miljöer, för att senare gå ihop. Vi har rört oss i alla naturtyper. Skogen, savannen, strandkanten. Vandrat runt över stora avstånd. Provat och testat. Och parat oss med varandra. Från det att vi började klättra ner från träden, tills vi blev dom generalister vi är idag.
What is a human? Why the split from our ancestors is so hard to define:
https://www.shiningscience.com/2024/07/what-is-human-why-split-from-our.html
What we do know is that we are composite products of this original mosaic of human populations, which interacted with one another, interbred, drifted apart and came together mostly in ways we can still only guess at. It seems reasonable to assume that behaviours like mating and child-rearing practices, the presence or absence of dominance hierarchies or forms of language and proto-language must have varied at least as much as physical types, and probably far more.
Perhaps the only thing we can say with real certainty is that, in terms of ancestry, we are all Africans.
Citat från ”Dawn of everything” av David Graeber och David Wengrow
Dom klara gränser mellan arter på vägen fram till homo sapiens som man förleds att tro finns, finns inte.
Varje generation ända tillbaks till då vi satt i träden och mumsade frukt (och ännu längre tillbaks såklart) har varit samma art som generationen innan. Ingen har någonsin tänkt att dom tillhört en annan art än generationen innan.
Richard Dawkins om vem som var den första människan:
Dessutom så är fynden man gjort för varje ”art” ytterst begränsade. Man lägger ett tusenbitarspussel utav några få bitar. Det är ju inga hela skelett man hittar, mest bara fragment. Och det mesta annat som ger ledtrådar till deras levnadssätt är borta sedan länge.
Och av deras ”kusiner” ett antal mil bort som levde på ett annat sätt i en annan miljö finns det kanske inga spår kvar av alls.
Alltför lite har bevarats för att det ska gå att bygga en heltäckande bild. Även om vi grävde överallt.
Samtidigt så måste man väl vara glad över att vi hittar några spår efter våra förfäder överhuvudtaget. Och det man hittar måste ju presenteras på något sätt. Kanhända är det mest praktiskt att göra det så som man gör.
“Professionals and lay persons alike are reluctant to look for complex stories with weak plots.” In this way did John Langdon summarize the appeal of umbrella hypotheses. He’s right about this, people love to hear stories about a single-cause answer, and they dislike randomness. But our evolutionary story was a pinball game with impacts from hundreds of different causes, with a random element in almost every event. Our evidence is growing year after year, and as researchers find new fossils, artifacts, trace evidence, and DNA, they reveal previously-unknown interactions. It’s an exciting path we are on, and important to understand how the science has changed from the past.
https://johnhawks.net/weblog/why-anthropologists-dont-accept-the-aquatic-ape-theory/
En av våra egenskaper som ska förklaras med vattenapan är vår upprätta gång. Vi, som jag fattat det, vadade fram genom vattnet på två ben och bar skörden i våra händer, och att det underlättas genom att vattnet bär upp en del av kroppstyngden tills vi hade fått en upprätt gång.
Har precis läst delar av ”Varats förunderliga osannolikhet” av Alice Roberts:
Hon avfärdar vattenapahypotesen fullständigt, precis som många med henne. Vår upprätta gång förklarar hon med att vi redan innan vi klev ner från träden så hade vi en form av upprätt gång. Stora apor rör sig mer på två ben uppe i träden och håller sig i grenar med händerna, då det är svårare att hålla balansen på fyra ben, och för att vi kunde ta oss längre ut på smalare grenar om vi tog tag en annan gren . För stora djur i träd alltså.
När vi sen klättrade ner så fortsatte vi bara att gå på två ben. Det är våra närmaste släktingar med deras knoggång som är innovatörerna. Vår bipedalism kräver ingen annan förklaring.
Enligt henne.
Som jag fattat det så verkar det som att bipedalismen uppstod ganska snabbt efter att vi lämnat träden, vilket skulle kunna tyda på att den redan fanns där. I någon mån såklart. Inte alls så effektivt som hos oss.
Our ancient tree-dwelling ancestors stood upright on two legs – a trait modern humans have retained, while other great apes have evolved four-legged knuckle-walking, researchers say.
https://www.newscientist.com/article/dn11965-our-upright-walking-started-in-the-trees/
Jeremy DeSilva har skrivit en bok som heter ”First steps: How Upright Walking Made Us Human” och handlar om vår förmåga att gå på två ben, när det började mm. Den ligger på min läslista.
Mer om vår bipedalism:
We have fossils, mostly from Southern Europe, where apes appear to have a body posture that’s a little more upright. What’s fun is the possibility that knuckle-walking might actually be the more recently evolved locomotion. The image of a chimpanzee slowly turning into a human that we see on T-shirts and coffee cups and bumper stickers may not be how this all unfolded. It could very well be that the common ancestor was more upright, and that chimpanzees and gorillas evolved knuckle-walking independently.
https://nautil.us/issue/102/hidden-truths/what-made-early-humans-smart
Den stora lärdomen är att fusioner – sammansmältningar – har haft avgörande betydelse för vår utveckling.
Det är ett nytt sätt att tänka inom evolutionen och biologin. Vår släkthistoria kan inte bara beskrivas på det gamla vanliga traditionella sättet med träd som förgrenar sig. Vi behöver nya bilder som visar hur det verkligen gick till. Med fusioner. Blandningar. Periodvis isolering och sedan nya fusioner.
Det är så vi har blivit människor.
https://www.dn.se/vetenskap/karin-bojs-var-vagga-var-spridd-over-hela-afrika/
What inspires me most about the braided stream of our origins is what it implies about future discoveries. Tracing ghost lineages has already taken us further into the past than the 400,000 years of the current record for ancient DNA from hominins. Across the 7 million years or more of hominin evolution, there must have been dozens of such long-lasting populations, sometimes mixing and sharing adaptations with each other. As in the case of the Denisovans, we might already have tiny fossil traces of these ancient groups that we cannot yet recognise. Many more are out there, waiting for anthropologists to unearth them.
https://aeon.co/ideas/human-evolution-is-more-a-muddy-delta-than-a-branching-tree
To understand why human populations were so subdivided, and how these divisions changed through time, the researchers looked at the past climates and environments of Africa, which give a picture of shifting and often isolated habitable zones. Many of the most inhospitable regions in Africa today, such as the Sahara, were once wet and green, with interwoven networks of lakes and rivers, and abundant wildlife. Similarly, some tropical regions that are humid and green today were once arid. These shifting environments drove subdivisions within animal communities and numerous sub-Saharan species exhibit similar phylogenetic patterns in their distribution.
The shifting nature of these habitable zones means that human populations would have gone through many cycles of isolation – leading to local adaptation and the development of unique material culture and biological makeup – followed by genetic and cultural mixing.
——————————-
The evolution of human populations in Africa was multi-regional. Our ancestry was multi-ethnic. And the evolution of our material culture was, well, multi-cultural,” said Dr Scerri. “We need to look at all regions of Africa to understand human evolution.
https://www.shh.mpg.de/1007846/human-evolution
A long-standing argument that Homo sapiens originated in East Africa before moving elsewhere and replacing Eurasian Homo species such as Neandertals has come under increasing fire over the last decade. Research this year supported an alternative scenario in which H. sapiens evolved across vast geographic expanses, first within Africa and later outside it.
https://www.sciencenews.org/article/human-evolution-mating-2021-research
Climate changes during the Miocene and the subsequent expansion of African grasslands were important players in hominin evolution and behavioural change, and savannahs and coasts were undoubtedly used by Homo sapiens from its first emergence in Africa and during its near-global Pleistocene dispersals. Nevertheless, a raft of emerging evidence shows that it is dynamism and diversity that best characterises the past 7 million years of our history. And tropical forests are an important, once-overlooked part of this diversity.
https://aeon.co/essays/we-are-creatures-of-tropical-jungles-as-much-as-the-savannah
This point is backed by Eleanor Scerri, of the University of Oxford. “Homo sapiens probably descended from a set of interlinked groups of people, who were separated and connected at different times. Each one had different combinations of physical features, with their own mix of ancestral and modern traits.”
Normally, animals that spread across a continent tend to split into different sub-species and eventually evolve into completely new species. In the case of Homo sapiens, however, something very different happened. We kept connections, probably because of our species’ propensity for long-range social networking, and instead evolved slowly but en masse across Africa.
In other words, our socialising strongly influenced the course of our evolution, a point emphasised by geneticist Mark Thomas of University College London. He argues that culture – the accumulation of knowledge, beliefs and values in a society or tribe – has been vital to our survival. “Without culture we would be dead,” he says. “We know things today that were worked out by ancestors tens of thousands of years ago and have been passed along over the generations. Culture is our life-support system.”
https://www.theguardian.com/world/2020/jan/05/the-search-for-eden-in-pursuit-of-humanitys-origins
Det finns alternativa förklaringar till allt som vattenapahypotesen försöker förklara. Om man behöver det.
Jag kan rekommendera Jan Lindblads bok. Han har även skrivit en bok som heter ”Stenålder och vita indianer”. Delvis på samma tema. Under hans resor för att filma naturen så har han levt tillsammans med urbefolkningar i Amazonas regnskog som levde relativt nära det ursprungliga.
Han skriver på ett lättsamt sätt, med insikter i naturen som få människor har. Även om, som sagt, kanske inte allt är helt korrekt. Han skriver själv att han spekulerar om vattenapan.
Jag tänker att vi måste försöka förstå ursprungsmänniskan för att kunna förstå oss själva.
Jan Lindblad avslutar boken med dessa ord:
Visst fylls vi med vördnad för denna livets oas där den svävar i sin bana genom ett lagbundet kosmos. Vördnad för livet, för detta mirakulösa, skiftande, formrika bygge, borde fylla oss alla och få oss, var och en som begåvats med intelligens, att besinna vårt ansvar. Mot oss själva och mot alla andra experimentformer i livsväven.
För vi är ju den tänkande människan – Homo sapiens.
P4 Dokumentär om Jan Lindblad:
I Jan Lindblads fotspår i Guyana:
https://www.sverigesnatur.org/arkiv/i-jan-lindblads-fotspar/
gryning.home.blog 