… och vårt evolutionära arv.
If you wanted to design a way of life that was exactly counter to the needs of developing brains, you would invent something like modern childhood.
Citat från baksidestexten på ”Your Brain on Childhood: The Unexpected Side Effects of Classrooms, Ballparks, Family Rooms, and the Minivan” av Gabrielle Principe.
The modern world is the ultimate human zoo, designed, created, administrated, and occupied by humans. Tragically, the zoo we’ve designed for ourselves is a poor reflection of the world in which our species evolved, and is thus a profoundly unhealthy, unhappy place for to many of the human animals it contains. Human beings are capable of surviving in violent, confined contexts, but, like water, we grow stagnant and putrid when we cease to flow.
Citat från ”Civilized to death – The price of progress” (sidan 121) av Christopher Ryan.
Det här är ett pågående projekt. Jag kommer att ändra, lägga till och ta bort vartefter andan faller på. Det gäller förvisso hela den här bloggen. Skulle jag vänta tills inlägg är klara så skulle det inte bli några inlägg
Vill man förstå evolutionen med det naturliga urvalet så finns det ingen bättre att läsa än Richard Dawkins. Han har skrivit tre böcker som är översatta till svenska:
”Den själviska genen”, ”Den blinde urmakaren” och ”Så gick det till”.
Läser man dom har man en väldigt bra grund att stå på.
”Den själviska genen” har blivit missförstådd. Möjligen även av Richard Dawkins själv. Den själviska genen är bara en bild, en metafor, ett verktyg, en modell, för att förenkla förståelsen av teorin. Den är inget verkligt i sig.
Möjligen så är det en dålig bild och ett misstag av RD att använda den, men det är i sig inga problem om man fattar att det är en bild.
Man ska aldrig göra misstaget att blanda ihop bilden med verkligheten. Ett misstag som även kan begås av personer tränade i vetenskapligt tänkande.
När man förstått vad bilden vill säga, vad den pekar på, så gör man bäst i att glömma bilden. När man förstått den själviska genen kan man glömma den själviska genen.
En gen kan inte vara vare sig självisk eller altruistisk, den bara är. En ”självisk” gen leder dessutom inte automatiskt till en självisk organism.
Tvärtom skulle man kunna säga att även den mest själviska genen måste samarbeta med sina genkompisar. Kan den inte samarbeta med sina genkompisar kommer organismen den finns i att dö. Generna som bygger en organism måste fungera tillsammans. Det fungerar inte att vara en självisk gen som bara tänker på sig själv.
Det är organismen som generna byggt upp som utsätts för det natutliga urvalet, inte generna i sig. Det spelar ingen roll hur bra en gen är om resten av generna/organismen inte fungerar.
Med oss människor så har generna samarbetat för att skapa en organism som är en social och samarbetande organism. Vi är ingenting ensamma. Vi är extremt beroende av våra medmänniskor. Hela vår evolutionära historia är sedan i alla fall några miljoner år tillbaka en enda lång historia av samarbete.
Utan samarbete vore vi inte människor. Utan samarbete dör vi.
Veritasium förklarar den själviska genen.
Simulating The Strange Way Life (Likely) Evolved:
https://www.youtube.com/watch?v=XX7PdJIGiCw
Evolutionen med det naturliga urvalet är kanske den vetenskapliga teori som är mest missförstådd av alla vetenskapliga teorier. Tyvärr, för det är en väldigt enkel, och vacker, teori som förklarar så mycket.
Evolutionsteorin är väl den enda vetenskapliga teori som många ”vet” är felaktig utan att ha den blekaste aning om vad den säger.
En vetenskaplig teori är något helt annat än om jag skulle ha en personlig teori om något. Den vetenskapliga teorin har testats, provats och diskuterats fram och tillbaka. Min personliga teori är mer att jämföra med en vetenskaplig hypotes som måste provas mot verkligheten innan den blir en teori. Så när man avfärdar evolutionen med att säga att: ”Det är bara en teori!”, så har man inte förstått vad det handlar om. Man blandar ihop dom två olika betydelserna av ordet teori.
Det största missförståndet kanske har att göra med att det bara skulle ha med slump att göra. En viss slump finns i vilka mutationer som uppkommer, men den ”skapande” delen är det naturliga urvalet och det har inget med slump att göra. Den blinda slumpen kan självklart inte skapa till exempel ett öga, eller ens den enklaste cell som är alltför komplicerad för det.
Men med en slumpmässig variation, det naturliga urvalet och ett tidsspann som är så långt att vi som människor har svårt att greppa det, så kan livet utvecklas så som vi ser det om vi tittar oss runt. Inklusive människor med ett medvetande som kan reflektera över sina liv och sitt ursprung.
”Survival of the fittest” är också missförstått. Det betyder att den för tillfället bäst lämpade har störst möjlighet att föröka sig.
Det kan förvisso vara den starkaste, men det kan lika gärna vara den som är charmigast, smartast, snabbast, minst, störst, friskast, flexiblast, försiktigast, modigast, vänligast, har vackrast stjärtfjädrar, störst fläck i pannan, är bäst på att kamouflera sig och gömma sig, bäst på att samarbeta med mera.
Det kan även vara den som för tillfället har mest tur (kanske för att någon annan har otur), men i längden så är det den som är bäst lämpad. Det finns så många olika variabler som spelar in samtidigt när honor och hanar gör sin val, och så många tillfälligheter som spelar in när det handlar om vilka som överlever och kan/får fortplanta sig.
Vi är en kulturell och social apa. Vi samarbetar. Vi lever i grupper. Vi tar hand om varandra. Vi är extremt beroende av varandra. Vi är ingenting ensamma. Samarbetet gjorde oss till människor och gjorde det möjligt för oss att erövra världen. Även om det förvisso finns våld, hat, orättvisor och krig så är vi ändå förvånansvärt vänliga och hjälpsamma mot varandra, även främlingar, trots att vi lever tätt inpå varandra i extremt onaturliga megastäder. Trots att vi lämnat vårt evolutionära ursprung sedan länge.
”Survival of the friendliest” gjorde oss kanske till dom vänliga och samarbetande människor vi är.
Kan inte tänka annat än att det är en intressant tanke. Vi domesticerade oss själva. En process som i sådana fall borde, i någon mån, ha börjat långt tidigare. Vi var ju redan på väg att bli dom människor vi är. Samarbete och vänlighet var ett vinnande koncept:
When humans started to tame dogs, cats, sheep, and cattle, they may have continued a tradition that started with a completely different animal: us. A new study—citing genetic evidence from a disorder that in some ways mirrors elements of domestication—suggests modern humans domesticated themselves after they split from their extinct relatives, Neanderthals and Denisovans, approximately 600,000 years ago.
Survival of the friendliest: Why kindness, not aggression, helped humans thrive:
Peter Gray skriver om survival of the friendliest:
https://petergray.substack.com/p/36-survival-of-the-friendliest
Ett flygplan är en extremt onaturlig miljö för vilket djur som helst, även för oss människor.
Tiotusentals människor sätter sig varje dag frivilligt i denna märkliga och naturvidrigt sterila miljö.
I ett allt för trångt utrymme med dålig luft trängs man med hundratals främlingar från alla delar av jorden. Man trycks ner i en trång stol bredvid människor man aldrig träffat och serveras dålig mat. Något barn gråter eller skriker. Någon snarkar. Toaletten är upptagen. Precis när man är på väg att somna ska stolsgrannen på toaletten. Med mera.
Och det kan pågå i flera/många timmar.
Vore våld och aggressioner en del av människans natur på samma sätt som vänlighet skulle det inte fungera. Vi skulle slå ihjäl varandra, men vi hör nästan aldrig talas om oordning, kaos, bråk, hot eller våld på flygplan.
Tänk nu tanken att det vore chimpanser, våra närmaste släktingar, istället för människor. Dom skulle slita sönder varandra.
Vi är den vänliga apan.
Hittade bilden i ”Tillsammans – människan som människans räddning” av Lasse Berg, som i sin tur hittat bilden i ”Mothers and Others The Evolutionary Origins of Mutual Understanding” av Sarah Blaffer Hrdy.
När det blir bråk blir det en nyhet:
“Human evolution was not about ‘survival of the fittest and extinction,’ said John Hawks, a paleoanthropologist at the University of Wisconsin-Madison. It’s about ‘interaction and mixture.’”
https://johnhawks.net/weblog/interaction-and-mixture-big-picture-and-small/
När man försöker förstå evolutionen så tror jag att det är lätt att fastna i detaljtänkande. Detaljerna kan forskare ägna sig åt. Vill man förstå evolutionen så måste man höja sig över detaljerna. Helheten, sammanhangen och dom stora dragen är viktigare än detaljerna. Livet och evolutionen följer ett kaotiskt förlopp. Precis som vädret.
Vill man förstå en skog måste man höja sig över det enskilda trädet.
Små variationer orsakade av tillfälligheter kan få stora effekter på lång sikt. Det går aldrig att förstå hela orsakskedjan.
https://gryning.home.blog/2024/06/23/om-livet-och-kaoset/
Evolutionen handlar om både överlevnad och fortplantning. Påfågelns stjärtfjädrar har inget med överlevnad att göra. Det har med fortplantningen att göra. Men för att kunna överleva med den stjärten måste man vara bra på överlevnad.
Om man överlever men inte fortplantar sig så tar det ju förvisso stopp för dom generna där.
När man fortplantat sig så är det viktigt att även avkomman växer upp och fortplantar sig, så man måste vara en bra förälder om man är en organism som tar hand om sin avkomma. När dom i sin tur har fortplantat sig och man fått barnbarn så kan det vara, i ett ursprungligt sammanhang, en enorm fördel om man fortsatt finns till hands för barn och barnbarn både handgripligt och med kunskap och erfarenhet av att ha levt ett långt liv.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Grandmother_hypothesis
”And so that’s not reproduction, but it’s sort of an indirect reproduction. The ability to pool resources, and not just rely on your own efforts, is a game changer for highly social animals like humans,” Davison said.
https://www.sciencedaily.com/releases/2022/07/220707141755.htm
https://www.natursidan.se/nyheter/spackhuggarnas-matriarker-hjalper-ungar-att-overleva/
Det där gällde när vi fortfarande levde på ett ursprungligt vis som jägare och samlare. Idag i vår moderna så kallade civilisation har det en betydligt mer begränsad giltighet.
Evolutionen har ingen riktning, den har inget mål, den strävar inte efter något ”bättre” eller ”högre”, den planerar inte för framtiden. Den tar bara vad som finns till hands av variation för stunden, och den individ som får flest avkomma kommer att sprida sina gener vidare i populationen, trots att det som sker kanske inte är det ”bästa” för arten som sådan på längre sikt. Därför så har vi till exempel ett öga som är felkonstruerat på ett sådant sätt så att vi har en blind fläck i synfältet.
Vi är inte fulländade eller perfekta. Vi har skavanker och brister som bara kan förklaras av det naturliga urvalet. En varelse blir aldrig färdig och klar, den har inget slutmål, omgivningen förändras hela tiden, mer eller mindre, och då måste varelserna göra det också. Det innebär också att det kan ”gå fel” för evolutionen så att varelser kan utveckla hullingar på könsorganen.
Ett besynnerligt hanligt könsorgan finns hos vissa fröbaggar, en grupp skalbaggar som används flitigt för att studera varför genitalier utvecklas så snabbt jämfört med andra delar av en organism. Det liknar en medeltida spikklubba: långa taggar och vassa hullingar täcker stora delar av organet. Vid parningen trycks taggarna in i honans inre reproduktionskanal där de river upp sår som lämnar tydliga ärr. En hona som parar sig många gånger riskerar därför att dö i förtid och få färre avkommor.
https://fof.se/tidning/2013/6/artikel/djurvarldens-markligaste-konsorgan
För fler exempel på annorlunda parningsbeteenden och en inblick i evolutionen kan man med fördel läsa ”Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen”av Olivia Judson.
Jag hade en gång ett samtal med en skeptiker som efter att ha ondgjort sig över tron på evolutionen slutade med att säga något om att dom troende till sist tog till tiden, den långa tidsrymden, som ett halmstrå, för att få teorin att gå ihop. Nu är ju det (också) ett stort missförstånd. Tiden är ju såklart inte ett halmstrå utan grundbulten i teorin om evolutionen. Tar vi bort den långa tidsrymden så faller hela teorin ihop som ett korthus faller om man blåser på det.
Evolutionen är en i det stora hela en väldigt långsam process. En människas liv är alltför kort för att man ska kunna uppfatta processen, även om tecknen finns alldeles inpå oss. Vi har en hjärna som är anpassad efter att kunna tänka i en tidsrymd som sträcker sig några få generationer. Att verkligen förstå hur lång tid en miljon år är går bortom vårt förstånd, och en miljon år är ändå en ganska kort tidsrymd i livets historia.
Vi behöver inga fossil för att evolutionen ska vara ett faktum. Vi ska vara glada att vi hittar fossil överhuvudtaget. Fossilisering är en ovanlig process. Dom allra allra flesta varelse blir inte fossiliserade. Om den felande länken kan man läsa här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Felande_länk
Tänk på att om människan fortsätter att frodas och evolvera i några miljoner år så kommer du att vara en mellanform, eventuellt en felande länk, mellan dom tidiga homoformerna och dom som kommer efter oss. Alla djur som inte dör ut, utan fortsätter att evolvera och anpassa sig till nya förutsättningar, är mellanformer.
Om vattenapahypotesen som handlar om att vi, enligt hypotesen, en period varit delvis vattenlevande innan vi blev människor:
https://gryning.home.blog/2020/05/08/om-vattenapan/
Jag tänker att man förstår människan bäst om man förstår evolutionen, och sedan förstår att även människan är en produkt av evolutionen. Det är svårt att förstå människan utan att förstå var vi kommer ifrån. Det är svårt att förstå människan utan att förstå vad det är vi är.
Eller, rättare sagt, det är fullständigt omöjligt att förstå människan om man inte förstår vårt evolutionära arv och hur det påverkar oss att växa upp i en evolutionärt sett extremt onaturlig miljö.
Släktforskning må vara intressant och ha sina förtjänster, men det är en alltför kort tidsrymd för att tillföra något väsentligt till förståelsen om vem man är.
Vill man förstå varför vi människor fungerar och mår som vi gör så kan man inte vända sig till psykologin. Där famlar man i mörkret och fastnar i detaljer. Dom missar fullständigt förståelsen av vårt evolutionära arv. Inte heller finns svaret inom den primitiva psykiatrin med dess elchocker, bältesläggningar, diagnoser och mediciner.
Man kan inte förstå människan på individnivå hur mycket man än letar där. Det är först när man förstår att man inte kan förstå människan på individnivå som man kan börja förstå människan på individnivå. Vi är inte dom vi är. Vi är dom vi blivit. Vi blir dom vi blir för att vi växer upp bland dom vi växer upp bland. Livet är kaotiskt:
https://gryning.home.blog/2024/06/23/om-livet-och-kaoset/
Vårt evolutionära ursprung borde få finnas med i alla beslut vi fattar om hur vi ska bygga och organisera vårt samhälle. Vi kan inte gå tillbaks till att leva som jägare-samlare av flera orsaker, och det livet hade sina egna problem, men vi kan förändra samhället så att vi kan leva ut vår natur i så stor utsträckning som möjligt. Ju mindre vi tvingas kämpa emot vår nedärvda natur, desto lättare att leva, desto bättre kommer vi att må.
Vi kan aldrig komma ifrån vårt evolutionära arv. För naturligtvis har vi ett evolutionärt arv som sätter begränsningar för oss, och som vi måste anpassa oss till om vi vill ha hälsan och må bra. Det handlar även i slutänden om människans existens. Vi så kallade moderna och kulturellt högt stående människor håller på att förstöra livsbetingelserna för oss själva och mängder av andra djur och växter.
Vi måste äta artegen kost, annars får hela samhället problem. Inte minst sjukvård och äldreomsorg. Vi håller på att vårda en massa människor som har ätit sig till sina problem. Helt i onödan med en väldig massa lidande till följd. Kostråden gör oss sjuka. Vi är det enda djuret som tror att artegen föda gör oss sjuka. Istället för riktig mat stoppar vi i oss en massa skräp. Klart vi blir sjuka.
Vi måste se över det här med sexualiteten, parbildningen, äktenskapet, kärnfamiljen, att vi lovar varandra trohet, att vi lovar varandra att vara monogama med mera. Vi sätter tvångströja och kyskhetsbälte på oss själva. Vi hindrar oss själva från att vara människor. Vi tvingar oss själva att kämpa emot vår natur.
Läs ” Sex at Dawn – How We Mate, Why We Stray, and What It Means for Modern Relationships” av Christopher Ryan and Cacilda Jetha för en annan bild av hur vi egentligen är funtade. Jag säger inte att dom har rätt i allt, men det ger ändå en betydligt bättre och mer rättvis bild av oss människor.
Bostäder och bostadsområden är något som skulle tjäna på ett evolutionärt perspektiv. Eller, rättare sagt, människorna som bor där skulle tjäna på det. Vi måste bygga ett samhälle där barnen får plats, möjlighet och frihet att leva ut sin medfödda natur. Mindre betong, asfalt och bilar. Mer natur och möjlighet till fri lek med kompisarna. Mer naturlig och spontan kontakt med grannarna i området. Vi är i grunden ett väldigt socialt djur. En uppväxt i en extremt onaturlig miljö gör oss betydligt mindre sociala än vad vi egentligen är. Att barnen får en mer stimulerande och naturlig miljö skulle i sin tur medföra att det blev bättre även för oss vuxna. Har inte barnen det bra så kommer inte vi vuxna att ha det heller.
Our thesis is that a primary cause of the rise in mental disorders is a decline over decades in opportunities for children and teens to play, roam, and engage in other activities independent of direct oversight and control by adults. Such independent activities may promote mental wellbeing through both immediate effects, as a direct source of satisfaction, and long-term effects, by building mental characteristics that provide a foundation for dealing effectively with the stresses of life.
https://cdn2.psychologytoday.com/assets/2023-02/Children’s%20Independence%20IN%20PRESS%20.pdf
Vi måste bygga samhället kring barnen istället för kring bilen:
What Adults Lost When Kids Stopped Playing in the Street – In many ways, a world built for cars has made life so much harder for grown-ups:
In the 1920s, as pedestrian death tolls mounted, a number of American cities erected monuments to children killed in traffic, acknowledging their deaths as public losses the way we memorialize fallen soldiers. When cases involving these tragedies made their way to court, Norton said, judges routinely ruled that “a child has an absolute right to use the street, that it’s the responsibility of everyone else to watch out for the child. The parent does not have to be there.” He added that motorists who argued that they were not at fault, because the child had rushed out in front of them, were told, “That’s no excuse. You chose to operate a dangerous machine that gave you, the driver, the responsibility.”
https://www.theatlantic.com/family/archive/2024/07/play-streets-children-adults/679258/
Research shows that early hominin parenting was probably more community-based than the isolated parenting models we often see today. Anthropologists believe that Homo erectus and even earlier hominins raised their children within cooperative groups. Unlike today’s nuclear families, care wasn’t just provided by the parents but by an extended family network—grandmothers, older siblings, and even non-relatives. This idea is called ”cooperative breeding” and made survival a shared responsibility.
———————-
Think about how children learned back then. Play was almost certainly the main way they developed the skills they needed to become capable group members. Unlike today’s structured education, early hominin children learned through **imitative play**—watching adults and copying what they did, like tool-making, gathering food, or social interactions. This kind of learning taught children resilience, creativity, and cooperation.
It’s a reminder to us today about how valuable it is to let children explore and learn at their own pace. Play isn’t just fun—it’s an important mechanism for learning that’s hardwired into us. By exploring their surroundings, early children developed diverse skills, allowing them to adapt to changing environments. Play was also crucial for social learning, teaching children group norms, empathy, and cooperation.
Dagis och skolan är inte alls anpassade efter barnens medfödda natur och behov. Skolan är evolutionärt sett en extremt onaturlig miljö att tillbringa en stor del av uppväxten i. Att tvinga barnen att sitta stilla, vara tysta och försöka lära sig så kallad kunskap som dom inte är intresserade av strider fullständigt mot hela deras natur.
Vi måste börja förstå att barn är oändligt mycket mer kompetenta än vi tror. Dom är inga vildar som behöver tämjas, tyglas, dresseras, uppfostras, utbildas. Vi har fått det fullständigt om bakfoten hur barn fungerar, och hur dom lär sig det dom behöver lära sig för att växa upp till välmåeende och välfungerande vuxna.
Arbetslivet måste ses över. James Suzman har skrivit en bok som heter ”Arbete : en historik över vad vi gör med vår tid”. Läs den vetja.
The Work-Life Balance of Hunter Gatherers – James Suzman:
https://www.youtube.com/watch?v=QJyrjC2Etw0
Why Hunter-Gatherers’ Work Was Play:
https://petergray.substack.com/p/why-hunter-gatherers-work-was-play
Det här med kläder. Vår fantastiska hjärna krånglar till det helt i onödan:
https://gryning.home.blog/2020/04/07/den-nakna-apan/
https://gryning.home.blog/2020/04/05/riktiga-man-bar-kjol/
Eller ja, förresten, när jag tänker på det, vi borde se över i stort sett allt.
Jag säger inte att vi kan lösa alla problem, det vore lite naivt. Vi är trots allt bara människor med fel och brister, och vi har lämnat vårt evolutionära ursprung långt bakom oss. Men innan vi börjar skylla på gener eller personlighet, och innan vi sätter igång med att betrakta hårda straff, fler lagar, mer övervakning, terapier, mediciner och andra behandlingar som något nödvändigt och naturligt, så måste vi göra allt vad vi kan för att bygga ett bättre samhälle. Vi måste ge barnen en chans att få växa upp i en bra miljö där dom kan få möjlighet att leva ut sin medfödda natur i så stor utsträckning som möjligt. Sen får vi se vad som återstår av problem.
När man försöker förklara hur vi människor fungerar psykologiskt så tror jag att man mer eller mindre alltid begår ett misstag.
Vi är många som har vuxit upp i dysfunktionella familjer, vi har byggt ett komplicerat samhälle som är långt ifrån anpassat efter vårt evolutionära arv, och vi har alla gått många år i en skola som inte alls är bra för oss. Anpassningar till en skrämmande och onaturlig omvärld sätter spår i oss och påverkar allt, hela tiden.
Vi är även många som vuxit upp i en miljö där skräpmat och annan dålig så kallad mat är normen. Normalkosten är en ätstörning i sig. En hjärna och en kropp måste få adekvat bränsle för att kunna utvecklas och fungera på ett sunt sätt. Ett bränsle som är anpassat efter det djur vi är. Kostråden gör oss sjuka. Problemet blir bara värre med så kallade köttfria dagar i skolan. Barn behöver mer, mycket mer, animaliska produkter i sin kost. Inte mindre.
https://gryning.home.blog/2020/06/15/med-kniv-och-gaffel/
För att hjärnan ska kunna utvecklas på ett sunt sätt krävs en sund miljö. En miljö som är anpassad efter vårt evolutionära arv.
Vi måste förstå det evolutionärt sett extremt onaturliga samhälle vi har skapat, och som vi tvingas växa upp i och anpassa oss till, och att det påverkar och formar oss till dom vi blir. Det påverkar inte bara vårt mående, det påverkar allt. Hela tiden.
Vi måste förstå hur det kan komma sig att barnen växer upp till att bli så som vi vuxna är.
Det är inte civilisationen och den moderna kulturen som håller den krigiska och våldsamma människan i schack. Det är precis tvärtom. Det är civilisationen och kulturen som gör oss krigiska och våldsamma. Vi tvingas växa upp i onaturliga miljöer och osunda sammanhang. Vi har glömt av vad det innebär att vara en människa.
Steve Stewart-Williams om vår superkraft som innebär att vi kan ackumulera kunskap från generation till generation. Vi behöver inte lära oss allt från början. Men den där superkraften kan kapas av olika mems som mest bara ställer till det för oss. Det är en superkraft, men det är även en fiende:
Att vi ändå är så pass vänliga, hjälpsamma och solidariska som vi är, är trots civilisationen. Trots det extremt onaturliga samhälle vi byggt upp. Och det säger, tänker jag, väldigt mycket om vår medfödda natur. Skulle våldsamhet vara en del av vår natur på samma sätt som vänlighet och samarbetsvilja, skulle inte vår så kallade civilisation fungera så pass bra som den trots allt gör.
Människan är ett extremt anpassningsbart djur. Det finns inget annat djur som skulle kunna förändra livsvillkoren så drastiskt och på så kort tid som människan och ändå kunna leva tillsammans och föröka sig.
När civilisationen väl tagit oss ur vårt naturtillstånd så behövs civilisationen för att hålla oss i schack.
Men det finns såklart gränser för vad vi och jorden klarar av. Idag går det ju att se kollapsen fortgå bara genom att följa nyheterna. Vi kan se vad som händer runt om i världen i realtid. Civilisationer har kollapsat förr och kommer att göra det igen. Men en kollaps är inget som sker över en natt, den sker stegvis, kanske så stegvis och långsamt så att man nästan inte märker det. Nu går det så fort och är så tydligt så man måste ha väldiga skygglappar på sig för att inte se vad som håller på att hända.
Mänskligheten kommer säkert att klara sig på något vis, men civilisationen som vi känner den är på väg att dö. Om vi inte sansar oss.
Antingen så sansar vi oss och försöker förstå vad det är för djur vi är, eller också så kommer naturen att tvinga oss till besinning.
Det går alltså inte att förstå människan genom att bara se sig ut över världen och utifrån det tro att man vet hur människan fungerar. Man kan hitta någon sorts normalitet, men den normaliteten säger inget om vad en människa är.
Det går inte heller att förstå det genom att se på dagens jägar-samlargrupper. Dom är naturligtvis närmare vårt ursprung, men dom flesta av dom lever i marginaliserade och begränsade områden, långt från den typ av miljö där vi evolverades fram till att bli dom människor vi är idag.
Något att tänka på även när det gäller den mat vi mår bäst av att äta:
https://www.nationalgeographic.com/foodfeatures/evolution-of-diet/
https://fof.se/artikel/2024/9/spar-av-protein-avslojar-forntida-mat/
https://gryning.home.blog/2020/06/15/med-kniv-och-gaffel/
Man kan inte heller göra några direkta jämförelser med våra närmaste släktingar, chimpansen och bonobon. Dom har väldigt olika sociala strukturer och sätt att leva, trots att dom lever i typ samma miljö och skildes åt för bara typ två miljoner år sedan. Vi skildes åt från dom för typ sju miljoner år sedan, bytte miljö, sätt att leva och kost. När två miljoner år i samma miljö kan ge sådan skillnad, tänk då vad sju miljoner år i en annan miljö kan göra. Vi är inte någon av dom aporna.
”Vår inre apa” av Frans de Waal är en bra ingång i skillnaderna mellan chimpansen och bonobon.
En skillnad mellan chimpansens och bonobons miljö verkar vara att i bonobons område finns det inte gorillor som dom behöver konkurrera om maten med:
https://www.pbs.org/wgbh/evolution/library/07/3/l_073_03.html
Cooperation across social borders in bonobos:
We show that, as in humans, positive assortment supports bonobo cooperation across borders. Bonobo cooperative attitudes toward in-group members informed their cooperative relationships with out-groups, in particular, forming connections with out-group individuals who also exhibited high cooperation tendencies. Our findings show that cooperation between unrelated individuals across groups without immediate payoff is not exclusive to humans and suggest that such cooperation can emerge in the absence of social norms or strong cultural dispositions.
https://www.science.org/doi/10.1126/science.adg0844
Det jag har lärt mig av alla dessa resor och möten med några av världens främsta evolutionsforskare, är att vill man förstå något av vad det är för en konstig art vi är så måste man börja med att inse att allt intressant med människan har vuxit fram i Afrika. Det var där vi ställde oss på två ben. Vårt blodomlopp är gjort för ett liv i Afrika. Vårt hjärta bultar för Afrika. I den stora tropiska gryta kokades den ena sortens förmänniska/apmänniska/hominin efter den andra fram under årmiljoner. Ett par dussin arter innan man fick fram en som hade en tillräckligt bra hjärna för att stämplas «för export».
Citat från ”Skymningssång i Kalahari” av Lasse Berg.
Vi har alldeles för lätt att glömma vårt evolutionära arv. Vi kan aldrig komma ifrån att vi är ett djur bland alla andra djur, måhända med en något större och mer avancerad hjärna.
Vi har evolverats fram under flera miljoner år till att bli dom människor vi är. Precis som alla andra djur så är vi anpassade för att fungera bäst i en viss miljö och i ett visst sammanhang. Avviker vi ifrån det så får det naturligtvis konsekvenser. Vårt onaturliga samhälle ger inte hjärnan en chans i världen att kunna få utvecklas och formas på ett naturligt och sunt sätt.
Vi vet att djur som tvingas leva i miljöer dom inte är evolutionärt anpassade för blir sjuka och mår dåligt. Alla djur måste få leva ut sina naturliga beteenden. Detsamma gäller såklart även oss människor. Vi är också djur, precis som alla andra djur.
Vi är inte evolutionärt anpassade till den värld vi byggt upp. Klart vi får problem. Klart vi mår dåligt.
En essä av Gabrielle Principe som också skrivit en bok som heter ”Your Brain on Childhood: The Unexpected Side Effects of Classrooms, Ballparks, Family Rooms, and the Minivan”:
No animal other than us modern humans – our hunter-gatherer ancestor included – suffers ADHD. But plenty of today’s elementary school children, who spend eight hours a day jammed inside a classroom do. The american Psychiatric Association consider it a mental disorder. But it is also exactly what you’d expect if you put any juvenile (insert your choice of species here) behind a desk, made it do seatwork, told it to concentrate, and didn’t let it out to play.
Var femte tonåring som är dömd för mord eller mordförsök har adhd:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4qK3Pg/detaljen-som-missas-i-debatten-var-femte-domd-har-adhd
Det är därför svårt att veta hur vår egentliga natur ser ut. Jag tänker att man ofta utgår från någon sorts normalitet som inte alls behöver ha något med vår sanna natur att göra. Det som är normalt idag behöver inte vara det normala, det naturliga, för människan.
Därmed inte sagt att till exempel förälskelse i någon grundläggande form inte skulle kunna vara en del av vår sanna natur. Att man träffar någon som det känns extra bra tillsammans med är en sak. Men en fullt utvecklad förälskelse är en dubbel illusion där två personer som inte är sig själva är kära i en fantasibild av den andre.
Ju större illusion, desto större risk att man inte trivs med varandra när den släpper. För släpper gör den.
Att vara lite reserverad mot främlingar tills man lärt känna dom är en sak. En fullt utvecklad främlingsfientlighet är något helt annat.
Vi slog inte ihjäl varandra när vi mötte främlingar. Vi parade oss med varandra:
“They didn’t have a map, they didn’t know where they were going,” the Smithsonian’s Potts said. “But looking over the next hillside into the next valley, (they) ran into populations of people that looked a bit different from themselves, but mated, exchanged genes.”
So even though Neanderthals did look distinct from H. sapiens — from their bigger noses to their shorter limbs — it wasn’t enough to create a “wall” between the groups, Shea said.
“They probably thought, ‘Oh, these guys look a little bit different,’” Shea said. “‘Their skin color’s a little different. Their faces look a little different. But they’re cool guys, let’s go try to talk to them.’”
The traditional tree model suggests a straightforward progression from one species to another. For example, it might imply that Australopithecus afarensis evolved directly into Homo habilis, which then evolved into Homo erectus. This linear view oversimplifies the complex and dynamic nature of evolution.
—————–
The braided stream model offers a more nuanced view of human evolution. It recognizes that multiple hominin species coexisted and interbred, contributing to a rich tapestry of genetic exchange. This model reflects the continuous flow of genes and traits among various hominin populations, akin to the interconnected channels of a braided stream.
https://worldofpaleoanthropology.org/2024/07/21/a-braided-stream/
Barns syn på skillnader innan dom har anpassat sig helt till vårt osunda och onaturliga samhälle. Vi föds inte rasistiska, hatiska, elaka, misogyna, homofoba, transfoba, mobbande, diskriminerande, egoistiska, giriga, desillusionerade, våldsamma, kriminella. Vi blir det efter att ha tvingats in i onaturliga strukturer:
Barn är av naturen vänliga och förväntar sig vänlighet när dom kommer ut till vår värld:
Infants from very early on tend to respond better to people who act prosocially, that is, who are nice to others. This can be those who are nice to the infants or those who they see being nice to others. It is a powerful system, so much so that infants even appear to prefer non-humans, like animals and puppets, who are nicer to others as well. However, before the first year or so, infants don’t form mental maps of clusters of people; they don’t seem to distinguish between groups of people, just individuals. Infants don’t automatically make “us” and “them” categories; the human mind must learn how to “do” group classifications.
https://bigthink.com/the-well/tribalism-humans-not-tribal/
Att ha en nedärvd respekt för giftiga ormar, spindlar och höga höjder är en sak. Att ha utvecklat fobier mot dessa djur och situationer är något helt annat. Fobier är handikappande och inget som skulle fungera i ett för människan naturligt habitat.
Snake Detection Theory: Did Snakes Play a Role in Primate Evolution?:
Samma sak gäller för en massa andra beteenden som till exempel sexualiteten, manligt-kvinnligt, äventurslust, rastlöshet, brottslighet, nytänkande vs konservatism, aggressioner, extrovert vs introvert med mera. Mer eller mindre allt alltså.
Det jag tänker är att vi föds som personligheter med en tendens att olika beteenden kan ”dra” åt olika håll, men att dom förstärks ju längre bort från vår sanna natur vi kommer. Andra beteenden kan tonas ner. Polariseringen inom oss och i samhället ökar. Man har inte sin personlighet och eventuella diagnos i ett isolerat vakuum, opåverkad av uppväxten och omvärlden.
Det riskerar att leda tankarna väldigt fel om man söker evolutionära förklaringar till vårt mående och alla våra beteenden i en så kallad modern kontext, utan att förstå hur vår uppväxt påverkar oss. Vi är inte dom vi är, vi är dom vi blivit. Livet är i sin grund kaotiskt hur mycket vi än försöker streta emot, ordna och strukturera det.
https://gryning.home.blog/2024/06/23/om-livet-och-kaoset/
Inom oss är vi fortfarande jägare och samlare, men mycket av våra ”moderna” beteenden skulle inte fungera i en jägar-samlargrupp. En jägar-samlargrupp är extremt beroende av att gruppen fungerar. Det är deras överlevnad det handlar om.
Det är lätt att tänka sig att olika personligheter är en tillgång för en fungerande jägar-samlargrupp. Olika personligheter tillför olika saker till gruppen, vilket är en förutsättning för att den ska kunna vara levande och utvecklas.
En genetisk variation är ju förvisso också den grund som evolutionen med det naturliga urvalet arbetar med. Ingen variation, ingen evolution, ingen anpassning till nya förutsättningar.
Men, vårt beteende idag är uppskruvat, förvridet och spretar åt alla håll på ett sätt som vore förödande för en jägar-samlargrupp. Något som inte i första hand beror på att vi lever i det här onaturliga samhället, utan på grund av att vi har vuxit upp i det. Ju längre bort från vår sanna natur, desto mer spretar det. Redan det som betraktas som normalt är uppskruvat och förvridet. När det spretar mer än det som anses normalt i vår så kallade normala kontext sätter vi en diagnos på det.
Dom erfarenheter och präglingar man fått från en lång uppväxt i ett så kallat modernt samhälle kan man inte bara skaka av sig, prata bort, tänka bort eller medicinera bort.
Alla erfarenheter man haft efter en lång uppväxt är inpräntade i hjärnans konfiguration. Alla erfarenheter har satt förutsättningarna för hur man reagerar inför nästa erfarenhet, som i sin tur sätter förutsättningarna för nästa erfarenhet och så vidare. En i allra högsta grad personlig konfiguration.
Lager på lager av anpassningar. Varje nytt lager bygger på föregående lager, som i sin tur bygger på föregående lager och så vidare. Något att tänka på om man till exempel råkar ut för ett trauma. Hur man upplever traumat beror på alla erfarenheter man har med sig i ”bagaget”, allt man varit med om. Man reagerar utifrån allt man bär på.
Livet är kaotiskt…
Problemet är i första hand och övervägande att vi vuxit upp i en onaturlig värld. Inte att vi lever i den som det påstås i den här artikeln. Det som betraktas som ”evolutionary mismatch” skulle se helt annorlunda ut om vi lät våra barn växa upp i en miljö som är bättre anpassad efter det djur dom är:
https://www.sciencealert.com/evolutionary-mismatch-might-be-why-we-struggle-in-todays-world
Vi är fortfarande jägare och samlare inom oss, men det betyder inte att alla våra beteenden är jägar-samlarbeteenden. Blanda inte ihop det där.
Vår sanna natur måste vara sådan att gruppen på några tiotal personer, bestående av flera generationer, fungerar. Inte bara under släktträffen över helgen, utan i tusentals år. En grupp som inte fungerar, med pågående konflikter och missnöje, går under.
Vi är en kulturell apa starkt influerad av miljön och sammanhanget vi växer upp och lever i, och vi har ett evolutionärt arv som gör att vi är en kulturell apa med våra egna högst individuella förutsättningar. Både arv och miljö alltså. Dessutom så är livet kaotiskt, vilket vi lätt glömmer.
100% arv, 100% miljö och 100% kaos. Då kan vi börja förstå en människa.
Att försöka hitta en annan fördelning mellan arv och miljö är meningslöst, ointressant och, vill jag hävda, omöjligt. Det blir mest bara en meningslös siffra. Som om arv och miljö inte skulle påverka varandra, och istället på något sätt vara fristående från varandra. Och kaoset, glöm inte kaoset.
Arvet är alltid med, miljön är alltid med och kaoset är alltid med. Arv, miljö och kaos samverkar i ett dynamiskt, levande och föränderligt system, sen tror man att det går att sätta siffror på det.
Thinking that behavior can be reduced to brain activity or gene functioning devalues the role of the environment (e.g., parents, peers, culture, history) and developmental processes. There is no way to arrive at a deep understanding of behavior and development without taking into account all levels of the developmental system, which include things external to the organism and not in the realm of things that most neuroscientists are trained to study.
Vi är en samarbetande apa. Vår historia sedan åtminstone några miljoner år tillbaka är en lång historia av samarbete. Vi är extremt beroende av varandra. Samarbetet gjorde oss till människor. Tillsammans är vi allt. Ensamma är vi ingenting. Pågående konflikter och missnöje tar död på samarbetet.
Idag i vårt komplicerade och uppskruvade samhälle så kan vi låtsas som om vi inte behöver samarbeta med resten av samhället och våra medmänniskor. Vi kan låtsas att vi kan ”satsa på oss själva” och ”strunta i vad andra tycker”. Vi kan utbrista ”vad fan får jag för pengarna” när man är rik på pengar och skatten kommer på tal. Vi kan låtsas att vi är ”ekonomiskt oberoende”. Vi kan låtsas att vi ”står på egna ben” och ”försörjer oss själva”. Vi kan låtsas att vi kan ”spara till pensionen”.
Vi kan låtsas att vi inte är extremt beroende av andra människor och ett fungerande samhälle.
Men det sker på bekostnad av vårt välmående. Hela planetens välmående.
Det är lätt att tänka att man har frikopplat sig från andra, när det snarare är tvärtom.
Ju mer pengar man anser sig ha behov av, desto mer beroende är man av andra människor.
Vi har evolverats fram i en miljö och ett sammanhang där det var livsavgörande att vi samarbetade och delade med oss på ett generöst och rättvist sätt. Ingen kunde ta en större del av kakan än någon annan. Ingen kunde samla på sig ägodelar och förmögenheter. Ingen kunde suga åt sig ett överskott. Ingen kunde köpa sig tjänster för att slippa vara delaktig i livet, eller gå före i kön. Det fanns inga gräddfiler. Alla var delaktiga i livet på samma villkor.
Utan andra människor är vi ingenting. Man kan inte ”satsa på sig själv” utan att andra människor håller samhället igång. Vi är idag precis lika, om inte mer, beroende av andra människor som vi var när vi levde som jägare och samlare. Hur mycket pengar man än har.
https://gryning.home.blog/2020/06/21/den-dar-lonen/
What does your brain need to function normally? Beyond the nutrients from the food you eat, beyond the oxygen you breathe, beyond the water you drink, there’s something else, something equally as important: it needs other people. Normal brain function depends on the social web around us. Our neurons require other people’s neurons to thrive and survive.
———————-
You might assume that you end at the border of your skin but there’s a sense in which there’s no way to mark the end of you and the beginning of all those around you. Your neurons and those of everyone on the planet interplay in a giant, shifting superorganism. What we demarcate as you is simply a network in a larger network. If we want a bright future for our species, we’ll want to continue to research how human brains interact — the dangers as well as the opportunities. Because there’s no avoiding the truth etched into the wiring of our brains: we need each other.
Citat från ”The Brain: The Story of You” av David Eagleman
https://www.ft.com/content/3f5c647a-7768-11e5-a95a-27d368e1ddf7
Anthropologist debunks Darwin’s most abused idea | James Suzman:
https://www.youtube.com/watch?v=P4SDBVaUboc
Intressant recension av Lasse Bergs Kalahari-böcker. Även om jag inte helt håller med. Det är väl klart att människan kan vara våldsam och att det kan gå väldigt snett. Om det blir konkurrens om maten och revir, för många människor på en begränsad yta, alltför effektiv jakt så att bytesdjuren försvinner, klimatförändringar, den så kallade civilisationen, kulturen med mera.
För det är såklart inte civilisationen som håller oss i schack så att vi inte är mer våldsamma och krigiska. Det är precis tvärtom.
Utan samarbete vore vi inte människor och samarbete fungerar väldigt mycket sämre eller inte alls där konflikter och våld finns. En grupp med konflikter och våld är inte harmonisk. Det är deras överlevnad det handlar om.
Dessutom, exemplet som tas upp är för 7000 år sedan. Det är för nära i tiden för att säga något om oss som jägare-samlare. Megafaunan som vi ursprungligen jagade var borta. Vi hade lämnat den miljö som vi evolverats fram i. Istiden hade satt sina spår. Vi sökte nya sätt att leva på, och nya sätt att få mat i oss. Vi tvingades att anpassa oss till nya förutsättningar. Se mer om det längre ner i texten.
Lasse Berg förklarar ju dessutom i böckerna varför det inte går att dra några slutsatser om människans våldsamhet från ett sådant exempel.
https://tidskriftenrespons.se/recension/den-illusoriska-jakten-pa-vart-lyckliga-urprung/
Samma sak gäller det här märkliga försöket till sammanställning av hur våldsamma vi är. Det är väldigt mycket gissningar och ”The relatively high rates estimated for the End-Paleolithic and Total Paleolithic are almost entirely due to a single site, Jebel Sahaba”.
Man drar alltså slutsatser om människans våldsamhet under dom senaste 2,5 miljoner åren utifrån 61 kroppar i en gravplats för typ fjorton tusen år sedan:
https://violencetrends.substack.com/p/violence-before-agriculture-summary
13000 år sedan. Archaeologists Find Grim Proof of Man’s Earliest War:
https://www.haaretz.com/jewish/archaeology/.premium-1.607573
The world’s oldest-known promontory fort: Amnya and the acceleration of hunter-gatherer diversity in Siberia 8000 years ago:
https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/worlds-oldestknown-promontory-fort-amnya-and-the-acceleration-of-huntergatherer-diversity-in-siberia-8000-years-ago/90559E4105F93528A6552B36C7236259
När kulturen och civilisationen gjort oss våldsamma och ociviliserade så behövs kulturen och civilisationen för att göra oss ”civiliserade”. Men det är ju bara att se sig omkring för att kunna se och förstå att det bara fungerar till en viss gräns. Vi människor är ett ovanligt anpassningsbart djur men vi börjar nå vår gräns nu.
Karin Bojs: Därför har människor krigat under årtusenden:
Men med start för drygt 8 000 år sedan, i det som på kontinenten brukar kallas kopparåldern, syns stora förändringar. Klimatet i Mellanöstern blev torrare, människor verkar därför ha rört sig in till städer som blev alltmer tätbefolkade. Det uppstod embryon till stater, så kallade protostater. Klyftorna vidgades mellan fattiga och rika, och elitgrupper började konkurrera med varandra om resurser. Allt detta verkar ha bidragit till konflikter, för enligt vad som syns på skallar och skelett skedde en dramatisk ökning, en rekordhög nivå av våld som varade i över 3 000 år.
Men sedan, med start för ungefär 5 000 år sedan, i början av den period som kallas bronsåldern, minskade våldet påtagligt.
Det förekom fortfarande perioder av svår torka, och det fanns fortfarande städer där människor levde tätt inpå varandra. Men forskargruppen tror att de allt starkare staterna lyckades bygga upp system för att skydda sina medborgare från våld – till exempel rättsväsende med lagar, skyddsvakter för handelsresande och aktiviteter som ökade människors känsla att vara delaktiga i samhället (såsom stora fester).
https://www.dn.se/varlden/karin-bojs-darfor-har-manniskor-krigat-under-artusenden/
Den som bläddrar igenom historieböckerna läser om blodbad utförda av israeliter och romare, hunner och vandaler, katoliker och hugenotter. Namnen förändras, mekanismerna förblir desamma. I kamratskapets namn, och hetsade av cyniska ledare, gör människor de mest fruktansvärda saker mot varandra.
Människans lott har inte förändrats sedan dess. Jag tror att vi kan sammanfatta civilisationens historia som en enda stor kamp för att leva med vår största blunder någonsin. Vi är ett djur som har ryckts ur vår naturliga omgivning. Ett djur som sedan dess gör sitt yttersta för att begränsa effekterna av denna fatala ”missmatchning”. I tusentals år har vi försökt besvärja civilisationens förbannelser – sjukdomarna, krigen och förtrycket som jag skrev om i kapitel 5.
Och så plötsligt, för inte så länge sedan, såg det ut som om vi skulle lyckas.
—————-
I början av sextonhundratalet föddes en rörelse som vi nuförtiden kallar ”Upplysningen”. Det var kanske den mest revolutionerande tankeströmning som världen någonsin skådat. Upplysningsfilosoferna lade grunden för den moderna världen, från demokratin till rättsstaten, från undervisningen till vetenskapen.
Citat från ”I grunden god : en optimistisk historia om människans natur” av Rutger Bregman
Is it really a dog-eat-dog world? The morality of beasts | Frans de Waal | Big Think:
https://www.youtube.com/watch?v=K4XNyP9RYdw
Vi måste börja anpassa samhället efter vår biologi och vårt evolutionära arv, annars fortsätter vi att utsätta våra barn och kommande generationer för precis samma erfarenheter och anpassningar som gjort att många av oss idag inte är nöjda och tillfreds. Det missnöje och den otillfredsställelse som gör att vi jagar efter lyckan där den inte finns.
Får inte hjärnan möjlighet att utvecklas på ett naturligt sätt i en sund miljö så riskerar vi bland annat att hjärnans belöningssystem pajar, vilket gör att vi kommer att jaga dopaminkickar på ett eller annat sätt. Vi känner att något är fel, att det är något som inte är som det ska, ett missnöje, en otillfredsställelse, en tomhet, en saknad, en längtan hem. Då är det lätt att man försöker döva det med småätande, skräpmat, droger, sex, shopping, jaga sensationer och kickar med mera.
Risken är också uppenbar att man utvecklar ett beroende av något slag, droger, spel, sex med mera. Alla beroenden har sin grund i samma orsak.
Att det tar sig olika uttryck bottnar i att vi alla har olika personlighet, att vi är kulturella djur och att livet är kaotiskt.
Man känner rätt. Det är något som är fel. Men ”lösningen” man tar till är ingen lösning på problemet. Det bara dövar det man känner. Lägger locket på. Stänger av. Det blir en stunds flykt.
Vårt samhälle är byggt till stor del på att vi ska vara missnöjda och jaga lyckan. Så länge vi inte är tillfreds hålls hjulen snurrande och världsekonomin igång. Och kollapsen av vår så kallade civilisation kryper allt närmare och närmare.
Glad och lycklig hela tiden är det inte meningen att vi ska vara, och det är inget att stå efter. Att vara nöjd, tillfreds och bära på en känsla av välbefinnande, är något helt annat.
Jag tänker mig att ett tryggt barn i en trygg miljö leker i en känsla av välbefinnande. Om leken är fri. Leken är en naturlig drift hos barn, nedärvd i oss sedan många miljoner år, och är inte bara något som görs för att det är kul. Leken är till för att barnen ska träna på det dom behöver för att bli välmående och välfungerande vuxna. Både rent praktiska saker och sociala förmågor, men också för att lära känna sig själv.
Leken är livsviktig för ett barn. Lika viktig som att andas. Hindrar vi barnen från att leka, hindrar vi barnen från att leva.
The childhood drive for exploration is so strong that many scientists consider it a universal human drive like hunger, thirst, and sex. ”Wah?” you’re thinking. ”If children are driven to learn like they are driven to eat and drink, then why is it nearly impossible to get Junior to do his word study homework, but I’ve never had to force-feed him a bag of cheese curls and a juice box?” It’s because much of the learning you’re asking him to do does’nt satisfy his drive to actively explore and experiment on the world. Memorizing the lifecycle of a grasshopper, reading about the physical properties of a paper clip, and mapping the major battles of the Revolutionary War so that he can pass fourth grade doesn’t satisfy the drive to explore any more than an evening of cardoard hamburgers, imaginary milkshakes, and dry humping would satisfy your other three drives.
Citat från ”Your Brain on Childhood: The Unexpected Side Effects of Classrooms, Ballparks, Family Rooms, and the Minivan” av Gabrielle Principe.
Vi är en kulturell apa. Vi lär oss att vara människor av dom vi växer upp med. Vi blir dom människor vi blir för att vi växer upp bland dom människor vi växer upp bland. Det är barns natur att lära sig kulturen, sättet att leva, anpassa sig, bli en del av gruppen. Det är inget vi behöver lära dom. Vi behöver bara ge dom en bra och stimulerande miljö att växa och utvecklas i.
Vi vet att barn lär sig kopiösa mängder med kunskap och färdigheter under dom första åren. På egen hand. Utan lärare. Utan krav. Utan betyg. Utan prov. Utan läroplan. Enbart utifrån den egna lusten och naturliga drifter. Det är ingen process som tar stopp efter några år, utan fortsätter hela uppväxten, och resten av livet, om vi inte hindrar den. Barn kommer att på egen hand lära sig det dom behöver för att bli väl fungerande vuxna om vi ger dom en bra miljö att växa i.
Skolan står i vägen när barn vill lära sig, växa och utvecklas. Skolan tvingar barnen att försöka lära sig meningslösheter på ett sätt som strider fullständigt mot deras medfödda natur.
Barn är bäst i hela universum på att lära sig, sen sätter vi dom i den hårt styrda skolan och förstör deras naturliga vilja och förmåga att lära.
We know that very young children in the first five years of life are the best learners of the universe.
Children are really designed for learning.
We don’t actually have to teach children, we don’t actually have to make children learn. All we have to do is let them learn.
Citat från Alison Gopnik – The Amazing Minds of Very Young Children:
https://www.youtube.com/watch?v=eCB_BcyWgBk
Barn lär sig genom att babbla. Skolan hindrar barnen effektivt från att babbla. I både bokstavlig och bildlig betydelse.
At its core, babbling is about refining actions and skills through constant feedback. When a baby learns to talk, they continuously tests sounds and words, looking for responses from people and their environment. Via that feedback, a baby will repeat what works and adjust what doesn’t, gradually building language and communication skills. Clearly, babies don’t consciously know they’re doing it, but neuroscience proves this is how our brains operate.
—————————
The principle of babbling doesn’t only apply to language. This idea is relevant to all areas of learning, from motor skills like walking and riding a bike to social skills like telling jokes or learning how to navigate a conversation. During our adolescence, we put social lines out in the world and test people’s responses to them. Through feedback, we learn the best ways to act and interact within a social environment or gathering. The brain is a feedback-seeking machine, constantly adjusting and recalibrating by the input it receives from the world.
————————–
”Mother Nature has figured out that a babbling, self-exploring creature is way more effective than preprogramming that same creature all along,” said Eagleman. This is the reason our brains come into this world ”half-baked,” which is also a testament to the importance of being aware of our environment and the type of input we’re giving our brains. When it comes to learning anything new, feedback is what allows for fine-tuning.
Children are designed, by nature, to play and explore on their own, independently of adults. They need freedom in order to develop; without it they suffer. The drive to play is a basic, biological drive. Lack of play may not kill the physical body, as would lack of food, air, or water, but it kills the spirit and stunts mental growth. Free play is the means by which children learn to make friends, overcome their fears, solve their own problems, and generally take control over their own lives. It is also the primary means by which children practice and acquire the physical and intellectual skills that are essential for success in the culture in which they are growing. Nothing that we do, no amounts of toys we buy or ”quality time” or special training we give our children, can compensate for the freedom we take away. The things that children learn through their own initiatives, in free play, cannot be taught in other ways. We are pushing the limits of children’s adaptability. We have pushed children into an abnormal environment, where they are expected to spend ever greater portions of their day under adult direction, sitting at desks, listening to and reading about things that don’t interest them, and answering questions that are not their own and are not, to them, real questions. We leave them ever less time and freedom to play, explore, and pursue their own interests.
Peter Gray i boken ”Free to Learn – Why Unleashing the Instinct to Play Will Make Our Children Happier, More Self-Reliant, and Better Students for Life” . Läs boken vetja. Det är en av dom viktigaste böcker som skrivits.
Peter Grays blogg är en guldgruva till förståelsen av hur våra barn fungerar. Läs den vetja:
https://www.psychologytoday.com/intl/blog/freedom-learn
Och här:
https://petergray.substack.com/archive?sort=new
Mer med Peter Gray på Youtube:
https://www.youtube.com/results?search_query=peter+gray+free+to+learn
Is school destroying children? | Juwayria Asvat | TEDxLytteltonWomen:
https://www.youtube.com/watch?v=f1DBi4y3Z70
The Gardener and the Carpenter | Alison Gopnik | Talks at Google:
Det är när vi gör ingenting, när vi är i ett varande, när vi leker och följer vår lust, som hjärnan ”lägger pusslet”, får ihop världen, lär sig hur allt fungerar. Det är när vi inte tänker som vi tänker dom stora tankarna. När vi börjar tänka så har vi slutat tänka. När en tanke kommer upp till medvetandet så är den redan tänkt. Skolan hindrar barnen effektivt från att ”lägga pusslet” då skolarbetet är ett ständigt görande som kräver ett ständigt tänkande.
Skolan tvingar in barnen i görandet. Skolan tvingar barnen att bli någon annan än den dom är.
Det barn behöver är varande och frihet från ordning och strukturer. Obegränsat med tid till varande och fri lek utifrån den egna lusten.
https://gryning.home.blog/2020/04/11/om-medvetandet/
Det här är ju … jisses. Tvinga barnen till meningslösheter tar ur dom livsviljan, lusten att lära, kreativiteten, förmågan att tänka själva, ja allt. Lust kan aldrig vara lust när vi tvingar barnen in i den hårt styrda strukturen som ju skolan är. Hur mycket än skolan försöker ”locka” fram lusten. Barnen anpassar sig. Vi har så svårt för att förstå hur barn fungerar för att vi själva blev utsatta för skolan när vi växte upp. Vi är kulturella djur. Vi tror på den värld vi blir presenterad för. Hur galen den än är:
During 99 percent of human history, we parents pretty much left our children to their own devices. We were fine with them spending their days doing nothing. Today, there aren’t many children who still live the hunter-gatherer way. But millennia later, their brains are still expecting a heavy dose of nothing.
Citat från ”Your Brain on Childhood: The Unexpected Side Effects of Classrooms, Ballparks, Family Rooms, and the Minivan” av Gabrielle Principe.
Det här utsätter vi våra barn för under hela deras uppväxt och tror att det ska vara bra för dom. Barn har ingen som helst möjlighet att påverka sin arbetssituation i skolan:
Yrken med små möjligheter att påverka arbetet har högre risk för självmordsförsök och självmord.
——————-
Med låg kontroll menas låg möjlighet att påverka sin arbetssituation och en känsla av begränsat handlingsutrymme när det gäller hur och när arbetet ska utföras.
https://da.se/2022/09/delaktighet-pa-jobbet-minskar-risk-for-sjalvmord/
Vi måste släppa våra barn fria om vi vill att dom ska vara välmående och välfungerande:
Freedom of choice was another significant factor in predicting happiness. People in societies with greater personal freedom reported higher life satisfaction, a lower likelihood of suffering, and more positive emotions.
From an evolutionary perspective, school is an abnormal environment. Nothing like it ever existed in the long course of evolution during which we acquired our human nature. School is a place where children are expected to spend most of their time sitting quietly in chairs, listening to a teacher talk about things that don’t particularly interest them, reading what they are told to read, writing what they are told to write, and feeding memorized information back on tests.
Ätstörningarna bland unga ökar. Klart unga mår dåligt när vi tvingar dom att växa upp i en onaturlig miljö och matar dom med annat än människoföda:
https://www.etc.se/halsa/allt-fler-barn-faar-aetstoerningar-behandlat-sjuaaringar
Med kniv och gaffel. Om människoföda:
https://gryning.home.blog/2020/06/15/med-kniv-och-gaffel/
Att skolan som den ser ut är bra, utvecklande och nödvändig för barn är ett envist mem som har invaderat vårt kollektiva medvetande. Även om vi alla kan se en massa problem med skolan så håller vi envist fast vid att skolan är nödvändig och bra. Vi marineras i memet hela tiden så det är svårt att ställa sig på sidan om och se att det är ett enda stort tragiskt missförstånd alltihop.
Alla vet att barnen inte vill sitta stilla i skolbänken och försöka lära sig meningslösheter, ändå tvingar vi dom till det.
Mer om skolan:
https://gryning.home.blog/2020/03/24/om-skolan-och-skolsystemet/
En artikel av Rebecka Koritz:
The majority of humans live in a society that has been created and built around the same unifying factor almost regardless of where we were born or what culture we were raised in: school.
Conventional school is also the tool that has been used for almost two centuries to mold and/ or colonize populations everywhere on the planet.
The vast majority has been schooled. And whether we like it or not: it has shaped us into how we think, act, talk and live our lives. It is The Norm that unites every culture. And even though it’s a system that hasn’t existed throughout most of humanity, it’s been implemented in such an effective way that it’s made most of us believe that we can’t live without it.
https://www.self-directed.org/tp/parents-stop-whatever-youre-doing-and-deschool-now/
Det finns inget som säger att ursprungsmänniskan inte kunde behålla den där känslan av välbefinnande upp i vuxen ålder. Eller att vi inte skulle kunna göra det.
I vilket fall så är det ju inte meningen att vi ska gå runt och må dåligt på ett eller annat sätt så som många av oss gör. Alltför många människor i alla åldrar mår dåligt och det måste såklart bero på någonting. Var och varannan människa verkar kämpa med livet på ett eller annat sätt, i varierande grad. Naturligtvis är det något som är grundläggande fel.
Välbefinnande är det vi har att gå på när vi försöker leva. När vi får leva ut vårat naturliga beteende så känner vi välbefinnande. Det känns bra att leva det liv som vi anpassats för. När vi går emot det så mår vi dåligt, blir stressade och i längden, får ångest. Att vi skulle ha evolverats fram för överlevnad och inte välbefinnande är såklart fel. Det finns ingen motsättning mellan överlevnad och välbefinnande. Det är precis tvärtom. Det hänger ihop.
Efter en lång uppväxt och anpassning till en skrämmande och onaturlig värld så har man tappat den där förmågan att känna vad som ger välbefinnande. Därför borde vi lyssna på våra barn. Ta dom på allvar. Försöka förstå dom. Dom känner tydligare än oss vuxna vad som ger välbefinnande. Vi måste bygga ett samhälle där dom kan få leva ut sitt naturliga beteende i så stor utsträckning som möjligt.
Förstår vi inte barnen kommer vi aldrig att kunna förstå oss vuxna.
Allt vi är med om under vår uppväxt påverkar och formar vårt vuxna liv, på ett eller annat sätt. Det är liksom det vår långa barndom är till för. Vi ska lära oss det man behöver för att bli en framgångsrik och välmående vuxen. Vi ska lära oss kulturen och sättet att leva. Något vi har inprogrammerat i hjärnan från födseln. Det är inget någon behöver lära oss. Vi lär oss det utifrån vår medfödda lust och nyfikenhet om vi får växa upp i en tillåtande och stimulerande miljö. Vårt onaturliga samhälle sätter käppar i hjulet för det, och hindrar att det får ske på ett naturligt och sunt sätt.
Barndomen är inte bara en transportsträcka som ska klaras av tills vi blir vuxna. Barn måste kunna få vara barn med allt vad det innebär.
Barns och ungdomars mående, och eventuella asociala beteende som skadegörelse, mobbing, brottslighet, missbruk med mera, speglar bara den miljö och det sammanhang vi låter dom växa upp i. Ett samhälle speglar sig självt. Ett samhälle får dom medborgare det förtjänar.
Barnens välmående måste få komma långt före sådant som tillväxt, ”utveckling”, ”framsteg”, skattesänkningar, effektiviseringar med mera. Det är inte barnen som ska anpassa sig efter samhället, det är samhället som måste anpassa sig efter barnen och deras natur. Inget kan vara viktigare än barnens välmående. Alla barns välmående. Det är barnens evolutionära arv och rättighet att kunna få växa upp och bli välmående och välfungerande vuxna. Om vi som mänsklighet vill ha en framtid.
Det räcker alltså inte att skapa ett rättvist, solidariskt och humant samhälle för att lösa våra problem. Det räcker inte att försöka lära barn att vara solidariska, rättvisa och visa andra respekt. Vi måste börja visa barnen respekt och ta dom på allvar. Vi måste anpassa samhället efter vårt evolutionära arv i så stor utsträckning som möjligt. Annars kommer historien att upprepa sig. Gång på gång.
Barn måste få vara fria att följa sin lust och sin nyfikenhet. Allt lärande måste få ske i nuet, inte som en förberedelse för en tänkt framtid. Barn måste kunna få svar på sina ”hur” och ”varför” när dom ställer frågorna, inte när läroplanen kanske tillåter det.
Att försöka lära barnen att bli goda medborgare, att försöka utbilda dom, uppfostra dom och dressera dom har motsatt effekt. Det är kontraproduktivt. Det är ett övergrepp på barnen.
En vänster som inte förstår människan kommer oundvikligen att misslyckas.
What does this recognition of the deep evolutionary history of our brains mean for children today? It means that their brains were not designed with modern life in mind; rather, they evolved for life in a very different world. At different times in the brain’s evolutionary history, it developed in deep seas, freshwater streams, tropical rain forrest, and the grasslands of the savannahs, not in classrooms, living rooms, manufactured playgrounds, manufactured ball fields, or minivans. These sorts of evolutionarily novel environment have changed the way that children behave and develop, but today’s children still enter their respective worlds with a brain that never expected to find itself in any of them. It is this disconnect between children’s evolutionary past and their human present that makes parts of the modern world challening and even damaging to the develpment of their brains, bodies, and behaviors. But the better we understand the long history of the human brain, the better able we are to raise happy, and successful children.
Citat från ”Your Brain on Childhood: The Unexpected Side Effects of Classrooms, Ballparks, Family Rooms, and the Minivan” av Gabrielle Principe.
En essä av Gabrielle Principe. Barn är barn och måste få vara barn. Barn är inte bara ofärdiga vuxna.
There is growing work that suggests that some parts of the species atypical lifestyle of modern children are having unexpected side effects, and that children do best in environments that gel with how their brains and bodies have been designed to grow. This perspective suggests that the solution to some common childhood problems might be to design life to work with how evolution has prepared their developing brains and bodies to grow not against it.
En artikel av Peter Gray om leken som ett fundament för ett fungerande jägar-samlarsamhälle.
The author offers the thesis that hunter-gatherers promoted, through cultural means, the playful side of their human nature and this made possible their egalitarian, nonautocratic, intensely cooperative ways of living. Hunter-gatherer bands, with their fluid membership, are likened to social-play groups, which people could freely join or leave. Freedom to leave the band sets the stage for the individual autonomy, sharing, and consensual decision making within the band.
https://files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1069037.pdf
Blanda inte ihop välbefinnande med lycka. Lycka, glädjerus och kickar jagar vi när vi lämnat välbefinnandet och vill fly undan stressen, ångesten och depressionen. Läs till exempel här:
https://www.optimallyirrational.com/p/the-truth-about-happiness
Och när man vill fylla upp den där tomheten som kan tränga sig på, när avståndet mellan den man är och den man blivit har blivit för stort.
Att jaga efter lyckan och att vara deprimerad är två sidor av samma mynt. Vi måste göra oss av med myntet. Så långt det går.
Jakt på lycka är görande. Välbefinnande är varande. Görande kan aldrig göra oss mer än kortvarigt lyckliga.
Ångest och depression är symptom på vårt stressade och evolutionärt sett extremt onaturliga samhälle. Ju mindre vi måste anpassa oss till ett stressat och onaturligt samhälle desto mindre ångest och depression.
Ångest och depression är vår kulturella arvedel.
Det finns inget överlevnadsvärde i att ha ångest eller vara deprimerad, det är mest bara handikappande, förlamande och tröttande. Gick man runt och var deprimerad och hade ångest på savannen så blev man inte långlivad. Ångesten och oron vi kan känna idag i vårt så kallade moderna samhälle är ingen kvarleva från då vi levde på savannen.
Överlevnad och fortplantning fungerar så oändligt mycket bättre om man är tillfreds med sig själv och sin situation.
Välbefinnande är vår biologiska och evolutionära arvedel.
Växer man upp i en fungerande jägar-samlargrupp så lär man känna naturen och miljön man har omkring sig, man lär sig tala naturens språk. Man blir en del av den natur man lever i. Att ha en närvaro och en uppmärksamhet på vad som händer runt omkring en, är något helt annat än att ha ett neurotiskt förhållningssätt till att det till exempel prasslar i buskarna, ser ”världen som livsfarlig” och att vi går ”runt och ser världen som farligare än den är”.
Idag växer vi upp i städer och samhällen där vi inte lär oss att läsa, förstå och bli vän med naturen. Naturen blir obegriplig och främmande, och därmed skrämmande. Det är en stor brist och ett handikapp för oss människor att inte kunna läsa det mest grundläggande språket.
Det är vi så kallade moderna människor som är neurotiska efter att ha vuxit upp i en onaturlig miljö.
Vi är djur, och precis som alla andra djur måste vi få leva ut våra naturliga drifter och beteenden för att vi ska kunna växa upp och bli välmående och väl fungerande vuxna.
Det är tyvärr alltför vanligt att man använder evolutionen som förklaringsmodell till vårt mående utan att ha förstått vad det innebär. Man missar fullständigt problemet med att vi tvingas växa upp i, och leva i, en evolutionärt sett extremt onaturlig miljö. Man ägnar sig åt ”flintstonization”
Det här till exempel stämmer inte. Jag har varit extremt talrädd i mitt liv och det beror såklart inte på att jag är sådan, att det är min natur. Det beror på att jag tvingades att växa upp i en extremt sjuk miljö där jag samlade på mig rädslor på hög. Lager på lager av anpassningar. Växer man upp i en sund miljö så blir man naturligtvis inte rädd för att bli utstött. Man blir inte talrädd. En trygg och stimulerande uppväxt ger trygga barn och vuxna. Att ”evolutionen gjorde oss talrädda” är hittepå:
https://www.dn.se/insidan/evolutionen-gjorde-oss-talradda/
Några fler exempel på hittepå:
Farshid Jalalvand: Vi beter oss som schimpanser när vi hotar med utvisning:
https://www.dn.se/sverige/farshid-jalalvand-vi-beter-oss-som-schimpanser-nar-vi-hotar-med-utvisning/
Därför finns ångest:
https://ung.psykologiguiden.se/artikel/darfor-finns-angest/
Monster:
https://www.svt.se/kultur/monster
Ångestdiagnoser:
https://www.angest-stockholm.se/angestdiagnoser/
Psykiatrikern Anders Hansen: Ångest är naturligt:
https://nordichometalk.com/halsa/psykiatrikern-anders-hansen-angest-ar-naturligt
Överläkaren Anders Hansen: Därför borde ALLA ha ångest:
https://www.mabra.com/psykologi/overlakaren-anders-hansen-darfor-borde-alla-ha-angest/6670667
Agnes Wold: Det är inte meningen att vi ska vara lyckliga:
https://sverigesradio.se/avsnitt/agnes-wold-det-ar-inte-meningen-att-vi-ska-vara-lyckliga
Why A Single Insult Can Haunt You For Years – And What Your Brain Has To Do With It:
https://www.earthsattractions.com/negativity-bias-brain-mindfulness-gratitude/
Dom här är fel ute:
Och här blev det fel:
Bullies Aren’t Evil, They’re Ancient.
Evolution shaped bullies’ personalities, but now they need stronger limits.
Och det här är ett missförstånd. Det var inte den som såg ”världen som livsfarlig”, ”målade fan på väggen” och såg ”världen som farligare än vad den är” som klarade livhanken. Det var den som bäst lärde sig hur världen fungerar som klarade sig bäst:
För ett par månader sedan kom Anders Hansens senaste bok: Depphjärnan för unga, som han har skrivit tillsammans med Mats Wänblad. I den förklaras bland annat att ångest och oro historiskt har hjälpt oss att överleva. Den ångest vi känner i dag har ganska liten verklighetsförankring, utan är en rest från en tid då hoten var verkliga: svält, katastrofer, att bli ensam och utan flock.
– Det är ofta en lugnande förklaring för mina patienter med ångest. För inte så länge sedan dog hälften av alla människor innan tonåren, det har format vår psykologi och vår fysiologi mer än någon kulturyttring eller religion. Att se världen som livsfarlig gynnade oss. De som målade fan på väggen var de som klarade livhanken. Därför går vi runt och ser världen som farligare än den är, säger han.
https://vi.se/artikel/srDk3ZwZ-a0j2LRwp-feb55
I slutet av intervjun säger dock AH:
Vi ska inte skönmåla det förgångna. Men självklart skulle vi kunna må bättre. När man studerar moderna jägare och samlare ser man att depression och ångest är ovanligt, liksom hjärt-kärlsjukdomar. De är fysiskt och psykiskt friska. Jag menar inte att vi ska backa till savannen, men vi kan dra lärdomar av det som har format oss. Om vi vill må så bra som möjligt.
Det där är ju riktigt bra sagt!
Fysisk aktivitet och rörelse är något helt naturligt för barn, och inget vi behöver lära dom. Men tvingar vi dom att sitta stilla, vara tysta och försöka lära sig saker dom inte är intresserade av, så är det klart att dom slutar röra på sig. Det är ju det vi ”lär” dom i skolan, och barn är läraktiga och anpassar sig. Tvingar vi dom att anpassa sig till en onaturliga miljö så kommer dom att anpassa sig. Det är det barn gör. Barn anpassar sig. Att då försöka lära barnen att dom måste röra på sig efter att vi tvingat dom att sluta röra på sig, blir inte det…hm…minst sagt märkligt?
Först tar vi ur barnen deras medfödda och naturliga beteende, sen ska vi försöka lära dom deras medfödda naturliga beteende? Är det inte bättre att vi låter barnen vara dom barn dom är redan från början? Dessutom, att försöka lära sig det man berövats kan aldrig på något sätt bli samma sak som om man hade fått behålla det från början.
Lösningen är alltså inte mer idrott på schemat, ”brain breaks” eller andra pedagogiska grepp för att få barnen att röra på sig. Vi måste släppa barnen fria att få leva det liv dom mår bra av, och som dom förväntar sig att få leva när dom kommer ut i livet. Barn kommer att röra på sig om vi låter dom röra på sig.
Det här är alltså fullständigt bakvänt och feltänkt:
https://skolvarlden.se/artiklar/anders-hansens-hjarnrevolution-i-klassrummet
Läs ”Frigående barn” av Sandra Dahlén. Tyvärr missar hon problemet med skolan och kosten. Hon nämner att strukturella förändringar gjort skolan mer stressande för barnen, men inte mycket mer. Klart att skolan blivit värre. Skolan idag invaderar ett barns hjärna i högre grad än vad den gjorde för oss som gick i skolan innan försämringarna. Men vi påverkades också, och blev mer stillasittande än om vi hade fått leva ut vår medfödda natur. Det är ju bara att titta på dagens vuxna. Vi rör på oss på tok för lite. Skolan vi gick i är en stor del i det. Skolan med dess hårt styrda struktur har alltid varit ett problem.
Och jodå, hon nämner även kosten, men det går liksom inte att fråga Mai-Lis Hellénius eller Claude Marcus om vad som är en hälsosam kost.
Tvingar vi i barnen dålig så kallad mat och tvingar dom att sitta stilla, vara tysta och försöka lära sig saker som dom är fullständigt ointresserade av, så kan vi inte förvänta oss annat än att dom slutar röra på sig.
Det vi måste fatta är att när barnen inte vill röra på sig så känner dom rätt. Vi har tagit ur dom deras naturliga beteendemönster. Att då typ skuldbelägga dom för att dom inte rör på sig blir fel. Det är vuxenvärlden som ska skuldbeläggas för att vi inte låtit dom få vara dom barn dom är.
https://leopardforlag.se/bocker/frigende-barn-en-frldrarbok-om-det-farliga-stillsittandet
Vi berövar barnen på deras barndom. Podcast om ”frigående barn” av/med Sandra Dahlén.
Det mesta pekar på att barn idag har blivit mer stillasittande än tidigare generationer. Det har blivit ovanligare med spontan lek och vistelse utomhus – samtidigt som skärmar, skjuts i bil och ständig övervakning från föräldrar har blivit vanligare. Boken Frigående barn försöker svara på varför barn är så stillasittande, vad barn egentligen behöver i termer av rörelse och hur vi föräldrar kan tänka och göra annorlunda för att bryta trenden.
I programmet pratar vi bl.a. om vad som har förändrats vad gäller barns stillasittande. Vi pratar om vilka faktorer som ligger bakom barns stillasittande. Och vi pratar om hur man kan tänka som förälder för att bryta den här trenden. Lyssna och få en kortversion av boken!
https://larafranlarda.com/frigaende_barn_sandra_dahlen/
Anders Hansen sprider evolutionära godnattsagor om savannen. Den andra artikeln är tyvärr låst:
https://www.gp.se/kultur/kultur/svt-för-fram-evolutionära-godnattsagor-om-savannen-1.91143914
Som sagt, vi har inte vår personlighet och eventuella diagnos i ett isolerat vakuum opåverkad av uppväxten och omvärlden. Sammanhanget vi växer upp i påverkar allt:
https://www.sciencealert.com/psychopaths-appear-to-possess-a-mysterious-evolutionary-benefit
https://www.svd.se/a/0Qr6gM/professor-adhd-medicin-kan-ha-en-skyddande-effekt
https://newatlas.com/science/adhd-evolutionary-benefits-foraging-explore-exploit/
Vi människor är det enda djur som håller på med yoga, mindfulness och andra terapier och metoder, håller oss med psykologer, psykiatriker, kuratorer och andra terapeuter och äter mediciner mot vårt dåliga mående med mera. Var och varannan människa verkar kämpa med livet på ett eller annat sätt, i varierande grad. Klart något är fel. Så skulle det inte behöva vara. Vi har glömt bort vad det innebär att vara en människa. Vi har glömt bort vad det innebär att leva.
Vi är det enda djuret som tar livet av oss på egen hand för att vi inte klarar av att leva, för att vi mår dåligt. Ett av dom tydligaste tecknen på att vi låter våra barn och ungdomar växa upp i en extremt onaturlig miljö. Tar man livet av sig så gör man det med hela sin historia, alla sina erfarenheter, allt man har i den så kallade ryggsäcken.
Mediciner löser inga problem. Dom försöker dölja dom:
Ett annat antisuicidalt försvar skulle också kunna vara att vi ofta tappar energi när vi har suicidtankar, vilket liknar hur vi blir under en depression, där vi får svårt att uppbåda kraft att företa oss saker, något som försvårar både planeringen och utförandet av självmordet. Det är bland psykiater välkänt att vissa patienter först när de mår bättre av antidepressiva så att säga får tillräckligt med energi för att ta sitt liv.
https://fof.se/artikel/begar-djur-sjalvmord/
Existentiella och religiösa grubblerier beror inte på vår komplicerade hjärna. Vi har naturligtvis inte fått vår större och mer avancerade hjärna för att vi ska må dåligt. Låt oss få vara barn när vi är barn, med allt vad det innebär, så slipper vi må dåligt, vara vilsna och grubblande när vi blir vuxna.
Att vara tillfreds är vårt evolutionära arv. Ångest, depressioner och grubblerier är vårt kulturella arv.
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?
Svaret på den frågan är alltså att vi inte har det bra. Frågan är fel ställd. Svaret blir lätt nonsens när frågan är nonsens.
Vi har lämnat vårt evolutionära ursprung och sammanhang sedan länge. Vi har lämnat den miljö som har format oss under flera miljoner år. Vi växer upp i en extremt märklig och onaturlig miljö som vi tvingas anpassa oss till, och vi lever extremt märkliga och onaturliga liv. Klart det påverkar oss och sätter spår i oss. Klart vi mår dåligt.
Det vore konstigt om vi inte mådde dåligt.
Vi kan aldrig komma ifrån vårt evolutionära arv.
Klart vi sover dåligt när vi inte har gett hjärnan en chans att utvecklas på ett naturligt sätt. Vi mår inte dåligt för att vi sover dåligt, vi sover dåligt för att vi mår dåligt. På Svtplay om sömnproblem. Kan ses till 1/8 -23:
https://www.svtplay.se/video/8rLD4kW/varfor-kan-vi-inte-sova?id=8rLD4kW
Därmed inte sagt, såklart, att det alltid var ett enkelt liv då vi fortfarande levde på ett mer ursprungligt vis. Det kunde säkert vara både hårt och svårt, men det var det på ett sätt som vi var anpassade för under många miljoner år. Vi hade inte lämnat vårt naturliga sammanhang. Vi hade inte tvingats anpassa oss till en onaturlig miljö.
Man kan inte jämföra det dom kände när det var hårt och svårt, med den ångest, stress, missnöje, jagandet efter lyckan och den depression vi kan gå runt med i vårt ”moderna” samhälle. Det är två helt olika saker.
Det kan finns något kreativt i ångesten och missnöjdheten, men den kreativiteten är inte enbart av godo. Den kreativa människan håller på för fullt med att förstöra livsbetingelserna för oss människor och en massa andra arter.
De har funnits på jorden i miljoner år. Plötsligt är de borta – i allt snabbare takt. Här hör du deras berättelser – djuren som är borta för alltid.
——————-
I Borta för alltid berättas om djuren som försvann. Vilka var de och hur gick det till? Om pungvargen, vandringsduvan som en gång var världens vanligaste fågel och förstås den omtalade men missförstådda dronten, men också om andra världskrigets okända offer och försöken att väcka liv i de som utrotats. Du får också blicka in i spåkulan och se vilket djur som står på tur härnäst.
Jag tänker mig att varje avsnitt ska vara som en minnesstund efter en begravning. En allvarlig men samtidigt varm tillställning. Vi minns, vi känner och vi säger adjö tillsammans. Sen går vi vidare i våra liv, med berättelserna inom oss. Djuren är borta för alltid, men kvar för alltid inom oss.
https://sverigesradio.se/avsnitt?programid=5336
Den så kallade ”utvecklingen” började ta fart för typ tio tusen år sedan då vi uppfann jordbruket och började bygga ett stressat och onaturligt samhälle.
Tänk om det var för att vi var nöjda och tillfreds som ”utvecklingen” gick så långsamt dom första 3-4 miljoner åren på vår vandring mot att bli människor?
En annan anledning är, såklart, att vi inte var lika många människor då. Jordbruket gav oss möjlighet att vara bofasta och fler människor per ytenhet. Vilket också gav oss möjlighet att specialisera oss. Fler människor ger fler möten ger fler intryck. Ju fler människor desto större chans att någon lägger ihop två plus två och får det till fyra. Sen är bollen i rullning. Det krävs en överbefolkad och överexploaterad planet för att internet ska kunna kunna växa fram.
Inget jordbruk, ingen så kallad civilisation, inget internet.
Archaeologists have long been confounded by the tens of thousands of years when nothing much seems to have happened to signify progress. Skeletal remains demonstrate that our ancestors were anatomically modern, with plenty of mental capacity as suggested by brains that were actually a bit larger than those of contemporary humans, but their lives weren’t changing. Artifacts show very little advancement in the design of spear points or arrowheads, burial rites, ornamentation, and so on. Why were they stuck for so long? I’d suggest that they weren’t stuck at all; they were home. If necessity is the mother of invention, why is it so hard for us to surmise that they were happy and comfortable – without any apparent need for ”progress”? In our world, where the present is habitually dismissed as a staging area to a better future, and disinformation concerning the long prehistory of our species is ubiquitous, it’s hard to acknowledge that our ancestors’ lives weren’t solitary, poor, nasty, brutish, or short. It’s nearly impossible for us to conceive that they could have been happy to stay right where they were. But this is what the evidence suggests.
Citat från ”Civilized to death – The price of progress” (sidan 247) av Christopher Ryan
Kanske är det slut på kreativiteten nu. På gott och ont. Och jag kan inte tänka annat än att det är skolsystemet som invaderar en uppväxande barnhjärna alltför mycket:
Enligt en undersökning nyligen publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature har den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen avstannat under de senaste decennierna. Efter att ha studerat 45 miljoner vetenskapliga artiklar och nära fyra miljoner patent under sex årtionden, drar författarna slutsatsen att det sker allt färre stora vetenskapliga genombrott och görs allt färre banbrytande uppfinningar. Tvärtemot den berättelse som förmedlar en bild av en hisnande utveckling där inget längre är omöjligt.
https://www.dn.se/kultur/ulf-danielsson-den-vetenskapliga-utvecklingen-har-avstannat/
Redan Einstein förstod problemet med skolan:
Men han kom ihåg att studierna inför slutexamen ”hade en så avskräckande effekt på mig att … jag upptäckte att varje tanke på ett vetenskapligt problem gav mig avsmak under ett helt år … Det är närapå att mirakel att de moderna undervisningsmetoderna ännu inte har helt förkvävt forskningens heliga nyfikenhet, för vad denna känsliga planta mest behöver, förutom stimulans, är frihet; utan frihet förstörs den med säkerhet … jag tror att man t o m skulle kunna ta ifrån ett friskt rovdjur dess glupskhet om man kunde tvinga det med piska att ständigt äta, vare sig det är hungrigt eller ej …” Hans synpunkter bör få oss som sysslar med högre utbildning i naturvetenskaperna att nyktra till. Jag undrar hur många potentiella Einsteins som slutgiltigt har avskräckts genom tentamenshets och läroplanernas tvångsmatning.
Citat ur ”Brocas Hjärna” av Carl Sagan, från kapitel 3 där han skriver om Albert Einstein.
Vi levde det liv vi var anpassade för, det vi hade fungerade, det fanns inget behov av något mer. Vi var redan framgångsrika, kanske redan då alltför framgångsrika för vårt eget bästa.
Vi uppfann jordbruket, inte för att det var bättre, utan för att vi blev så effektiva jägare så att vi utrotade maten vi åt. Möjligen i kombination med klimatförändringar. Vi ”tvingades” att söka andra sätt att få i oss den energi vi behövde.
Det började förmodligen redan i Afrika, men när vi lämnade Afrika blev vi en invasiv art. Kött från megafaunan var vårt förstaval när det gällde kosten.
Paleontologer försöker lösa gåtan om det stora massutdöendet av stora däggdjur för ungefär 12 000 år sedan. Drabbades mammutar, bergslejon och jätteuttrar av klimatförändringar, eller var det den evolutionära succéarten människan som ställde till det?
Om istidens ”mystiska” massdöd. Kan ses till 31/8 -24:
https://www.svtplay.se/video/33642814/istidens-mystiska-massdod?id=8rLZWZ2
In this way, according to the researchers, early humans repeatedly overhunted large animals to extinction (or until they became so rare that they disappeared from the archaeological record) and then went on to the next in size—improving their hunting technologies to meet the new challenge. The researchers also claim that about 10,000 years ago, when animals larger than deer became extinct, humans began to domesticate plants and animals to supply their needs, and this may be why the agricultural revolution began in the Levant at precisely that time.
https://phys.org/news/2021-12-early-humans-largest-animals-extinction.html
Weapon technology and intelligence was driven in early man by having to hunt smaller prey, a new study reveals.
As larger prey became extinct, prehistoric people had to adapt to hunting smaller, faster prey.
And the change of direction eventually ended with the evolution of farming.
As they adapted, human weapons went from wooden-tipped and stone-tipped spears, all the way to the sophisticated bow and arrow.
https://talker.news/2023/09/11/how-the-need-to-hunt-smaller-prey-drove-human-evolution/
Human hunting, not climate change, played a decisive role in the extinction of large mammals over the last 50,000 years. This conclusion comes from researchers at Aarhus University, who reviewed over 300 scientific articles.
Övergången till jordbrukarsamhälle var inget som gjordes lättvindigt:
Their diet was extremely varied, which is to say extremely healthy. So that when you find the bones of people who died at the same time and you want to know whether they were a part of an agrarian state or whether they were hunters and gatherers and foragers, you can tell because the hunter-gatherers’ skeletons are much larger because they had fewer interruptions in growth, and their bones show almost no signs of malnutrition, whereas the people in the agricultural civilizations are both shorter and their bones and teeth are less robust. You see evidence of growth interruptions that are mostly due to protein deficiency of one kind or another.
It’s clear that people outside these grain civilizations were healthier than the people inside.
——————-
Even today, there is this idea that life with civilization is easier and affords more leisure, but hunters and gatherers spend only about 50 percent of their time producing or searching for what they needed to survive. The idea that hunters and gatherers and foragers were living hand to mouth and one day away from starvation is nonsense, even for those in pretty marginal areas where there is less access to natural migrations of fish and animals and the fruiting seasons of trees and so on.
Hunters and gatherers only spent half of their time working, and the rest was spent in play or leisure. By contrast, those early agrarian civilizations involved much more labor and drudgery. [They] also involved a narrower diet that turned out mostly carbohydrates. And that’s why people resisted this transition, and why many had to be forced into this change.
Intervju med James Scott som har skrivit boken ”Against the Grain: A Deep History of the Earliest States”. Jag har inte läst boken. Än i alla fall.
https://www.newyorker.com/magazine/2017/09/18/the-case-against-civilization/amp
Agriculture and civilisation may have been invented not because they were an improvement over our ancestral lifestyle, but because we were left no choice. Agriculture was desperate attempt to fix things when we took more than the ecosystem could sustain. If so, we abandoned the life of ice age hunters to create the modern world, not with foresight and intent, but by accident, because of an ecological catastrophe we created thousands of years ago.
Was this humanity’s biggest mistake?:
https://www.youtube.com/watch?v=6SRM2nyzIAk
As humans, we could look at farming and agriculture as something that was invented. One day, we were moving around in small groups, spearing antelopes and gathering berries, and then we decided to stay put for a while. But the transition to a more stationary way of life didn’t happen over night. In truth, it took thousands of years and much of it was accidental.
Until now it was generally thought that it was only when humans took up agriculture about 10,000 years ago that they began to shape their environment, for instance by cutting down trees to create fields. But many archeologists believe it started much sooner, on a smaller scale, and according to Roebroeks, Neumark-Nord is the earliest example of such intervention. The new research findings are not only important for archeology, says Roebroeks, but also for disciplines involved in nature restoration, for instance. ”It also adds something to the behavioral spectrum of early hunter-gatherers. They weren’t simply ‘primal hippies’ who roamed the landscape picking fruit here and hunting animals there. They helped shape their landscape.”
https://phys.org/news/2021-12-neanderthals-ecosystems-years.html
We were never inevitable. Steven Jay Gould once wrote that if we were to go back to the beginning of life and start it all over, life today would be very different, and there would be no humans around. That’s a big thing to think about. We are not special. We are not better, or ‘higher’ than other animals. Evolution was not primed to make us here today. We are just here. Now. But, there is something special about us. We have the power to change our environment around us. Not just locally, but globally. Presently we are taking advantage of that environment, destroying it, and causing the extinction of countless species every year. Species that have evolved and adapted over millions of years. But, we can use that power, our understanding of our actions, to protect this beautiful, fragile planet we live on. There is no march of progress. There is no ‘road to Homo sapiens’. There is Earth, and the immeasurable different types of beautiful animals and plants that we share the planet with.
https://twilightbeasts.org/2020/12/21/marching-up-the-wrong-tree/
Här nedan några tips på intressanta böcker om människan. Inte på något sätt en komplett lista. Jag har redan flera böcker att läsa som nog skulle passa in här (se nedan).
Något man alltid måste ha med sig i bakhuvudet när man läser böcker (artiklar, bloggar, lyssnar på poddar, kollar på youtube med mera) är att ingen har alla rätt. Vi har fel allihop. I varierande grad såklart.
Vi måste själva pussla ihop allt till en fungerande och sammanhållen helhet.
Några rader om att ha fel:
https://gryning.home.blog/2021/06/14/om-att-ha-fel/
En annan sak man alltid måste ha med sig är att vi inte är dom vi är. Vi är dom vi blivit. En uppväxt och ett liv i en extremt onaturlig miljö förvränger vår personlighet, vårt beteende, ja allt. Vi har inte en chans i världen att kunna få utvecklas till dom vi är och till välmående och väl fungerande vuxna. Något vi lätt missar när vi vill förstå människan.
Vill man förstå människan måste man dessutom vara väldigt försiktig med psykologiböcker, självhjälpsböcker och böcker om barnuppfostran.
”Den själviska genen” av Richard Dawkins
”Den blinde urmakaren” av Richard Dawkins
”Så gick det till” av Richard Dawkins
”Why evolution is true” av Jerry A. Coyne
”Varats förunderliga osannolikhet – evolutionen och hur vi blev till” av Alice Roberts
”Gryning över Kalahari” av Lasse Berg
”Skymningssång i Kalahari” av Lasse Berg
”Tillsammans – människan som människans räddning” av Lasse Berg
”Arbete – En historik över vad vi gör med vår tid” av James Suzman
”Stenålder och vita indianer” av Jan Lindblad
”Människan – Du, jag och den ursprungliga” av Jan Lindblad
”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur” av Rutger Bregman
”Den generösa människan” av Tor Nörretranders
”Sex at dawn – How we mate, why we stray, and what it means for modern relationships” av Christopher Ryan och Cacilda Jethá (Fastna inte vid titeln, den handlar om så mycket mer än människans sexualitet)
”Civilized to death – The price of progress” av Christopher Ryan. (Han har ett avsnitt om droger. Droger är ingen väg till läkning, insikter eller upplysning. Det är ett villospår)
”Den solidariska genen” av Göran Greider
”Free to Learn – Why Unleashing the Instinct to Play Will Make Our Children Happier, More Self-Reliant, and Better Students for Life” av Peter Gray
”Your Brain on Childhood: The Unexpected Side Effects of Classrooms, Ballparks, Family Rooms, and the Minivan” av Gabrielle Principe
”The gardener and The carpenter – What The new science of Child development tells us about The relationship between parentes and children” av Alison Gopnik
”The philosophical baby – What children’s minds tell us about truth, love and the meaning of life” av Alison Gopnik
”Frigående barn” av Sandra Dahlén
”Ditt kompetenta barn” av Jesper Juul
”Samarbete” Av Patrik Lindenfors
”Det kulturella djuret : om människans evolution och tänkandets utveckling” av Patrik Lindenfors
”The ape that understood the universe” av Steve Stewart-Williams. (Den här boken måste jag läsa en gång till. Jag har blivit osäker på om den är så bra så att den platsar här. Har skrivit några rader om boken lite längre ner)
”Märk världen : En bok om vetenskap och intuition” av Tor Nörretranders. (En utmärkt bok för att förstå skillnaden mellan det ytterst begränsade medvetandet och det undermedvetna).
”The nonsense of free will” av Richard Oerton
”Osunt förnuft” av Olav Hammer
”Being Wrong – Adventures in the Margin of Error” av Kathryn Schulz
”Hetta – Om människan i en varmare värld” av Izabella Rosengren
”På spaning efter språkets ursprung” av Sverker Johansson
”Medvetandets återkomst” av Per Snaprud
”Kort om medvetandet” av Susan Blackmore
”Medveten mot alla odds” av Göran Frankel
”Medvetandets mysterium – En guide till universums största gåta” av Annaka Harris
”Incognito – The secret lives of the brain” av David Eagleman
”Livewired – The inside story of the ever-changing brain” av David Eagleman
”Att vara du – En ny vetenskap om medvetandet” av Anil Seth (fastnar ibland i detaljer som jag inte kan uppbåda något intresse för)
”Världen själv” av Ulf Danielsson
”Till tidens slut : Medvetande, materia och mening i ett föränderligt universum” av Brian Greene
”Att vinna en tro och förlora sig själv – om livet i sekter och karismatiska grupper” av Anders Haag
”Undergång – Civilisationernas uppgång eller fall” av Jared Diamond. (Han har ett avsnitt om ”kollapsen” på Påskön, men det avsnittet är förmodligen helt uppåt väggarna felaktigt)
”Vete, vapen och virus” av Jared Diamond
”Ursprung – Hur jorden formade oss” av Lewis Dartnell
Om ”Glädjen” av Bo Nässil kan man läsa i det här inlägget:
https://gryning.home.blog/2020/04/11/om-medvetandet/
Några böcker om människan som jag har på läslistan:
”The meme machine” av Susan Blackmoore (Memer är bara en bild för att förklara något verkligt och är inte något verkligt i sig)
”Fluke – Chance, Chaos, and Why Everything We Do Matters” av Brian Klaas
”Determined – The Science of Life Without Free Will” av Robert M Sapolsky
”The Blind spot: Why Science Cannot Ignore Human Experience” av Adam Frank och Marcelo Gleiser
”The Self Illusion: Why There is No ‘You’ Inside Your Head” av Bruce Hood
”Free-range kids” av Lenore Skenazy
”Den ängsliga generationen” av Jonathan Haidt
”Det rättfärdiga sinnet : om moralens psykologi” av Jonathan Haidt
”Last child in the woods – Saving our children from nature-deficit disorder” av Richard Louv
”Super cooperators – Altruism, evolution, and why we need each other to succeed” av Martin Nowak och Roger Highfield
”Against the grain – A deep history of the earliest states” av James C. Scott
”Affluence without abundance – What we can learn from the world’s most successful civilisation” av James Suzman
”Jag och mina mikrober – En storslagen berättelse om våra minsta medhjälpare” av Ed Yong
”Climbing mount improbable” av Richard Dawkins
”Den mänskliga apans uppgång och fall” av Jared Diamond
”The brain – The story of you” av David Eagleman
”Mothers and others – The evolutionary origins of mutual understanding” av Sarah Blaffer Hrdy
”Father Time – A natural history of men and babies” av Sarah Blaffer Hrdy
”Evolution’s Empress – Darwinian perspectives on the Nature of women”
av Sarah Blaffer Hrdy
”Tänka, snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman
”First Steps – How walking upright made us human” av Jeremy DeSilva
”Sapiens – En kort historik över mänskligheten” av Yuval Noah Harari
”Empatins tidsålder – Hur naturen lär oss att skapa ett humanare samhälle” av Frans de Waal
”Vår inre apa – Det bästa och sämsta i den mänskliga naturen” av Frans de Waal
”Det sociala djuret” av Matthew D. Lieberman
”Testosterone: The Story of the Hormone that Dominates and Divides Us” av Carole Hooven
”The Altruistic Urge – Why Were Driven to Help Others” av Stephanie D Preston
Jag har läst ”Your Brain on Childhood: The Unexpected Side Effects of Classrooms, Ballparks, Family Rooms, and the Minivan” av Gabrielle Principe. Jag beställde ett begagnat exemplar på Ebay då den verkar lite svår att få tag på. Slutsåld och kanske aldrig såld i Sverige. Riktigt bra bok. Väl värd att försöka få tag på och läsa. Något av en skandal att den inte enkelt går att få tag på i närmaste boklåda.
Mot slutet så känns det som att hon talar emot sig själv en del. Hon börjar att reformera skolan utan att egentligen reformera den. Mest bara putsa på kanterna lite.
Men där kan man ju börja läsa ”Free to learn” av Peter Gray istället om man inte redan gjort det. Böckerna kompletterar varandra.
Gabrielle Principe recenserar ”Free to learn” av Peter Gray:
https://www.prosocial.world/posts/free-to-learn-hunter-gatherer-style-education
Har läst ”the Ape that Understood the Universe” av Steve Stewart-Williams. Bra och intressant bok, men en bit in kommer det här partiet:
Our outsized fear of ancestral threats and our excessive consumption of junk food, are the best-known examples of evolutionary mismatch. But they’re really just the tip of the iceberg. One less-discussed example is found in the classroom. Play is common among mammals and other intelligent animals, and we’ve got a fairly good idea what it’s for. In a nutshell, play is practice for the kind of tasks that the young animal will engage in as an adult. This is also more or less the function of human schools: They prepare children for the roles they’ll play later in life. Why then, don’t children enjoy school more? Why do they enjoy doing homework about as much as adults enjoy doing taxes? Indeed, why isn’t schoolwork viewed as play?
You know the answer. We didn’t evolve in the kind of world we now inhabit, and thus the skills we learn in the classroom – math, writing, and the rest – are not the kind of skills we evolved to master. Here, as elsewhere, culture goes against the grain of human nature. How do we know? Because children don’t like school!
”Evolutionary mismatch” är alltså när vi är evolutionärt anpassad för ett liv i en helt annan miljö än den vi lever i nu, och därför får problem idag.
Det handlar inte om ämnena man läser i skolan. Det handlar om att skolan inte är en plats för fri lek. Skolarbetet är, så som skolan ser ut, inte lek, även om det barnen lärde sig var att tillverka pilbågar, och spåra upp och döda djur. Det kan aldrig bli lek så länge barnen måste förhålla sig till skolsystemet och en läroplan.
Sen är jag tveksam till att vår höga konsumtion av skräpmat enbart är en ”evolutionary mismatch”. Det är till stor del ett kulturellt fenomen att vi äter mat som inte är bra för oss. Skräpmat är en del av vår kultur. Problemet är inte i första hand att hyllorna i butikerna är fulla med mat som vi inte mår bra av. Problemet är mer att vi har fått lära oss att betrakta skräpmaten som mat, och att det är den maten man bjuds på mer eller mindre överallt. Vi föds upp på skräpmat.
När vi äter en massa skräpmat så får vi en dåligt fungerande metabolism, vilket leder till att vi inte blir nöjda på det vi äter. Kroppen ”kräver” då mer skräpmat.
Vi har anammat kostråden och då får vi problem.
Äter vi riktig mat så kommer det att vara betydligt lättare att gå förbi dom där hyllorna med skräpmat. Efter ett tag på riktig mat så betraktar man inte längre skräpmaten som mat. Får kroppen riktig mat kommer den att vara nöjd.
https://gryning.home.blog/2020/06/15/med-kniv-och-gaffel/
Mycket av det som man skulle kunna betrakta som ”evolutionary mismatch” beror inte i första hand på att vi lever i den här märkliga världen utan på att vi vuxit upp i den. Anpassningar till en onaturlig värld sätter spår i oss. Onaturliga miljöer tvingar oss att anpassa oss, och skapar neuroser som ställer till det för oss. Vi blir någon annan än den vi är.
Det där om ”Our outsized fear of ancestral threats” skriver jag lite om tidigare i inlägget. Att ha en medfödd respekt för till exempel ormar är något helt annat än att vara rädd för, eller ha fobier mot ormar.
tt antal sidor senare:
In Ovid’s Metamorphoses, Pygmalion sculpted a woman out of ivory and promptly fell in love with the sculpture. In a sense, we all do this every time we fall in love: We have a mental image of another person, project it into someone who happens to get our hormones fluttering and happens to be available (ideally), and then fall in love with this image of our own creation. In effect, we fall in love with someone that we don’t particularly know: a semi-stranger. And it’s often rather hard to get to know this person, because every time we’re with them, we start hallucinating – hallucinating that we’re in the presence of someone whose every word and deed is transcendently perfect.
Ja, nej, det där vill man ju inte vara med om:
https://gryning.home.blog/2020/04/15/om-foralskelse-2/
Han kommer sen in på föräldraskapet, och där har vi en tydlig ”evolutionary mismatch”. Vi är evolutionärt anpassade för ett föräldraskap i en helt annan miljö än den vi lever i, och som vi har tvingats anpassa oss till. Klart vi får problem.
Läser man vidare så kommer han in på att man har observerat att männen i jägar-samlargrupper jagar storvilt, och ofta misslyckas, fast det skulle vara säkrare och enklare att jaga ihop en hög med ekorrar.
How then can we explain big-game hunting? According to the anthropologist Kristen Hawkes, the answer is sexual selection. Big-game hunting is not primarily about calories; it’s about showing off. Vanquishing animals that could easily trample you underfoot and kill you is a pretty convincing display of strength, skills and bravery. It’s a cultural peacock’s tail – a hard-to-fake signal of good condition and good genes. Men do it not to provision their wives or children but as a way of attracting mates and allies. That, at any rate, is its primary function, especially among younger men.
Det ligger möjligen, men tveksamt, något i det där, men det finns en annan viktigare förklaring.
Stora djur har generellt sett större andel fett. Vi blev storviltjägare för att vi jagade fettet, inte bara köttet. Små djur som kanin och, gissar jag, ekorrar, är för magra för oss människor. Även om det är enklare så är det inte värt arbetet. Vi kan gå till butiken och köpa smör. Det kan inte dom. Dessutom så skulle dom väl rensa området på ekorrar snabbt om dom jagades systematiskt.
Ett stort djur ger mat till hela gruppen. En ekorre är inte mat ens för en.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kaninsvält
https://gryning.home.blog/2020/06/15/med-kniv-och-gaffel/
Längre fram skriver han en massa om memer. Jag har ända sedan jag läste ”Den själviska genen” av Richard Dawkins tyckt och känt att det där med memer är ointressant. Jag tycker inte att det tillför någonting till förståelsen av människan. Resonemangen känns krystade.
Möjligen så kan memer vara en bra hjälp för att få en förståelse för hur kultur uppstår, sprids, ackumuleras och förändras. Det kanske kan ge en bild av den flyktiga och ytliga karaktär som kultur ofta har. När man väl förstått allt det så kan man glömma memerna.
Ytterligare ett möjligen…möjligen så kan mem vara ett kort och praktiskt ord för att benämna ett kulturellt fenomen. Men man ska inte ta memer på allvar, det är bara en bild.
Memer är, precis som den själviska genen, bara en bild för att försöka beskriva något verkligt, och är inte något verkligt i sig.
Sammantaget tycker jag att det är en bra bok som är väl värd att läsas.
Medvetande finns inte bara hos människan och andra däggdjur, utan kanske även hos vissa andra djur – om än i olika grader. Men människan har också ett väl utvecklat språk och en kultur – vi har våra »memer«. Memer är idéer av olika slag som sprids mellan hjärnor och muterar, kopplas ihop eller dör ut – precis som gener.
https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2022/01/memerna-har-gjort-manniskan-till-vad-hon-ar/
Har läst ”Evolutionen och du – om arvet du aldrig kommer ifrån” av Göran Burenhult. Även om jag tycker att han missar en del, och att det är en del konstigt som är med i boken, så är grundtanken riktig. Vi kan aldrig komma ifrån vårt evolutionära arv.
Kommer ihåg att jag läste ”Det ofullkomliga djuret : kropp, själ och livsstil i ett evolutionärt perspektiv” av samme författare för många år sedan. Det var en av dom första böckerna jag läste som handlade om vårt evolutionära arv, och den satte tydligare spår i mig än den ovan. Tankarna var för mig relativt nya då.
Intressant om träd:
https://eukaryotewritesblog.com/2021/05/02/theres-no-such-thing-as-a-tree/amp/
gryning.home.blog 